1 - 2 - 3 - på det fjärde ska det ske

Så här börjar den...

Malin och Rickard tog tunnelbanan hem till Hägersten. De hade tillbringat bröllopsnatten efter ett sagolikt trippel-bröllop på hotell Sheraton och nu hade de bråttom att förbereda sig inför mönstring på båten kommande dag.

- Vi har en hel del att planera innan vi mönstrar på imorgon, sa Malin. Rickard nickade och sa: - Ett problem är att sköta ekonomiska angelägenheter när man är på sjön, så det vore bra om någon kunde hjälpa till med den biten åt oss. - Ja pappa, så klart, sa Malin. - Jag har redan pratat med honom om att han får sköta andrahands-uthyrning av lägenheten till att börja med genom Air B&B. - Har du några studieskulder? undrade Rickard. - Nej, sa Malin, inga andra skulder heller.

- Perfekt, sa Rickard, då är det mest praktiska detaljer så att du får ett bra liv på båten. - Vi får ett bra liv på båten, rättade Malin. Rickard log och kysste henne. - Det kanske inte fungerar så bra med eget vin på båten. Vattenpolo har vi inte heller, men simbassäng har vi så klart och gym. Maten i mässen är jättebra och så har vi förstås roliga fester ibland när vi är lediga. - Jag är helt införstådd med att det är ett nytt liv som väntar mig där på båten. Det ska bli jättespännande och roligt och jag får vara tillsammans med dig, det är huvudsaken.

- En sak till bara, så att du inte tror att det är jag som inte vill. Inga kramar eller kyssar, inte ens hålla i handen offentligt, arabernas idéer du vet. I mässen när det är fest går det bra, för då är de inte med, men annars, i vardagslivet på båten är allt sådant förbjudet och hänvisat till den privata sfären.

- Okej, sa Malin allvarligt, - desto viktigare för oss att vi får dela hytt och bra att du förvarnade för det hade jag nog tyckt varit väldigt konstigt om du inte berättat.

- Hur är det med internet? - Av och till privat, men för er i säkerhetsstyrkan finns så klart tillgång jämt fast den uppkopplingen får förstås inte utnyttjas privat, så det är bra att ha några filmer och böcker. Vi spelar en hel del kort och går på gymmet och poolen har vi tillgång till kl. 06.00 - 7.30 varje morgon.

Det plingade till i Rickards telefon. Sms från arbetskamrat Micke ”vi börjar med fest, så att även gästerna får höra lite skönsång, 3 - 4 låtar?”

- Jaha du Malin! Inga små krav de ställer på oss vill jag lova, de vill att vi ska stå för underhållningen redan första kvällen. - Vad? frågade Malin förskräckt, - vill de att vi ska sjunga? på nattklubben? - Mm, sa Rickard, - tydligen och det kan vi väl i och för sig bjuda på, ”The Prayer”, ”Det vackraste”, ”På grund av dig”, ”Jag trodde änglarna fanns”, ”Lavender´s Blue”, eller vad säger du? Men det få ju bli karaoke då, för vi hinner ju inte öva med något band.

- Det där var fem låtar ju! - Ja, men de kommer så klart kalla upp oss för ett extranummer, annars blir jag så förnärmad att jag aldrig ställer mig på scenen igen, mumlade Rickard. Malin blinkade; – ja men så klart, tänkte inte på det.

Malin packade en stor resväska med kläder, hygien-artiklar, böcker och filmer. Sen sjöng de ”På grund av dig” kakaoke medan de kokade spagetti, rev ost, hackade lök och stekte köttfärs.

Efter maten fortsatte de med Lavender´s Blue.

Halvåtta på kvällen ringde Jonas. - Hej? sa Malin frågande.

- Jaa du, sa Jonas vad säger man….

Bäst du sätter på högtalaren så att Rickard är med från början han med. Skivbolaget kontaktade mig för en timme sen och vill göra en inspelning med oss allihop. Jag försökte förklara att det var värre det för ni var till sjöss, men då sa hon att de hade teknik att fixa det om ni spelar en del och skickar över internet och vi ska tydligen till och med kunna öva allihop tillsammans på internet, när vi alla är lediga samtidigt förstås. För ni har väl tillgång till internet?

- Ibland, ibland inte, sa Rickard och jag har ingen aning om det går att ordna, får höra med Ahlström i så fall.

- När hade de tänkt sig det? frågade Malin, - vi måste ju kolla våra scheman med. Lika bra att de ringer befälhavaren och frågar, eller nja förresten, vi måste så klart förvarna först. Alltså börja ett nytt jobb med att ställa till med problem redan första dagen känns inte okej faktiskt. De har ju räknat med mig i säkerhetsstyrkan och inte som sångerska. Rickard skrattade, - det kanske inte är så fel med en sjungande säkerhetsvakt.

- Om sanningen ska fram så bytte jag några ord med Harald Ahlström om det på bröllopsfesten och det är han som vill att ni ska sjunga på kvällens fest på båten, så han har nog redan pratat med dem om just den detaljen, för det är redan uppgjort med damen från skivbolaget.

- Ja men då så, då är det ju inga problem, sa Malin, - för sjunger, det gör vi ju mer än gärna. - Bra, sa Jonas, - ni får säkert höra mer på båten sen.

- Då är vi snart kändisar hör ni! - Kul va´? Största problemet är faktiskt inte ni utan Stefan och Tessan men de får vara med på ett hörn i mån av tid helt enkelt.

- Du gör oss ju inte sysslolösa precis Jonas, sa Malin.

- Nej, men lite lön för mödan får vi säkert med, sa han och skrattade. Pappa Niklas får bli manager så klart.

- Självklart! sa Malin och alla skrattade.

-Okej, bäst vi lägger på då, så vi hinner öva in några sånger till i övermorgon kväll. - Ja, bäst så kanske, sa Jonas. De kommer även göra en liveinspelning när ni sjunger på festen så det är bra om alla texterna sitter.

- På knappt ett dygn? sa Malin. - Ja, precis, det stämmer, sa Jonas, - men ni är inte i tjänst första dagen på båten, det är redan ordnat, så ni får väl låsa in er i hytten och öva så ni får vara ifred. - Okej, sa Rickard - det underlättar ju.

Kapitel 2

De la på och Kajsa kysste Jonas. - De blev allt lite chockade. Hon fnittrade nervöst, - sen kommer det bebisar på löpande band men det har väl inte skivbolaget blivit informerade om antar jag. - Nej, de vet ingenting men det lär ju märkas vad det lider förstås.

- Jag har faktiskt ett keyboard, sa Malin, ska vi ta med det. - Wao vilken räddning, sa Rickard, det kommer vi verkligen behöva. Om vi inte har tillgång till internet hela tiden och måste öva så får vi kompa oss själva och ha lite inspelat med oss. - Macka och te och sen sängen så vi är pigga och nyktra imorgon bitti? frågade Malin - och en liten kärleksstund vill jag nog ha med, sa Rickard. - Ja, det kan vi behöva båda två efter det här, fnissade Malin.

- Det blir väldigt mycket jobb men spännande samtidigt, sa Malin. Vi kommer ju ha mer kontakt med våra syskon tack vare det här och det blir ju extra roligt för fruarna i gravida tjejligan, skrattade hon. - Ja, i den riskerar du ju att hamna med inom kort, antar jag, skrattade Rickard.

- Mm vad goda mackor, får vi kvällsfika på båten? undrade Malin. - Ja, så klart, sa Rickard, men vi kan även ta med oss goda mackor till hytten och göra kaffe eller te där om vi vill. - Vi behöver inte bry oss om att städa eller tömma, det har pappa och mamma sagt att de gör när vi har åkt, sa Malin. - Kom nu går vi och lägger oss.

Jens och Wilma stirrade förvånat chockade på varandra. Skulle de göra en skivinspelning tillsammans med de andra? - Det här övergår mitt förstånd, sa Wilma. - Jag kan förstå att de ville ha Rickard och Malin och även Kajsa och Jonas förstås men dej och mej och även Stefan och Tessan?! - Nu är det nog bäst att jag hör av mig till Allers i alla fall, så att den där intervjun blir av innan det här rullar igång, för tro mig, det här är stort, vi kommer inte få en lugn stund efter det här, det kommer bara rulla på i hisnande fart och nej! Vi kommer inte kunna säga nej. Vi kommer antagligen inte ha någon som helst talan alls faktiskt.

- Vi får ta en dag i sänder och se vad som händer, sa Jens. – De har ju inte kallat oss till nån första övning än ens, så det är för tidigt att oroa oss för det. Spännande, tycker jag. - Jaa du, skrattade Wilma nervöst, vi får väl hoppas det. Hon svarade Allers att de kunde höra av sig, nån dag i veckan kanske.

Stefan borrade in huvudet i Tessans mage. - Hallå! Är det nån där än? Tessan skrattade och slingrade sig. - Sluta det kittlar! kved hon.

- Damen på skivbolaget får väl huvudbry över oss allihop när det går upp för dem att det blir den ena bebisen efter den andra, sa Stefan. – Får se nu, Wilma ska ju ha redan i maj-juni och det kommer säkert märkas redan i januari-februari och så blir det ytterligare en i juli-augusti och förhoppningsvis två till i oktober. De vill tydligen att vi ska sjunga både enskilt och i grupp men det ger sig väl så småningom. Vi skriver ju inte på något kontrakt där vi blir uppbundna men vissa begränsade rättigheter kommer de säkert kräva och vi har ju inga andra liknande åtaganden eller ambitioner heller för den delen, så det är väl bara att se tiden an.

- Det blir nog bra, sa Tessan och gäspade, måste läsa en stund innan vi somnar. – Okej, jag blundar nog med detsamma. - Godnatt älskling, sa han och kysste henne ömt.

Malin vaknade tidigt och smög ut i köket. Hon kokade två ägg och började med havregrynsgröten. Bäst att äta ordentligt för de skulle inte gå på båten förrän kl. 11.00

Hon skrev av texterna på lösa papper med blyerts för att ha möjlighet att repetera under dagen även när de inte hade tillgång till internet. Rickard kom ut i köket med ett stort leende på läpparna.

- Så min flitiga älskling har redan börjat jobba ser jag? - Ja, sa Malin, - jag är faktiskt nervös inför det här. - Lite frukost först bara, sen övar vi tillsammans, så kommer det gå hur bra som helst ska du se. – Mums rejäl frukost som magen älskar, sa Rickard, - den där lilla skeppsungen kommer må hur bra som helst. Malin skrattade, - ja men så klart.

- Vilken kan vi sämst? - Vet inte, tycker vi kan dem rätt bra allihop, utom möjligen ”Lavender´s Blue” som vi ju inte övat riktigt klokt på alls, men den är ju inte så lång eller svår heller, så jag tycker vi kör igenom alla i karaoke precis så som vi tänker framföra det, så får vi se, svarade Rickard. Malin nickade och satte på ”Jag Trodde Änglarna Fanns”.

De drog igenom hela programmet på, spelade in det och la upp på malinedlund.se/123 så kunde de sjunga med och testa åtminstone så länge de hade uppkoppling men framför allt kunde de lyssna och höra hur det lät.

- Det låter ju bra, sa Rickard, men vi måste använda all ledig tid idag åt att öva ändå, så att vi inte gör bort oss när nerverna tar över ikväll. - Exakt, sa Malin, - Gud förbjude!

- Vad sägs om sovrummet en stund, innan vi gör oss i ordning för att åka? frågade Malin. - Absolut! sa Rickard och kysste henne mjukt, - Det hinner vi. - Det här fantastiska kan vi fortsatt få uppleva på båten med, sa Malin tårögd, - jag har banne mig svårt att tro att det är sant. Vi var väldigt modiga som vågade ta det här steget båda två och så värda den belöning vi fick. Rickard kysste henne mjukt och länge.

De gjorde sig i ordning och tog en sista cappuccino, innan de tog väskorna och gick till tunnelbanan. Framme i Värtahamnen var det redan kö för påstigning.

- De kontrollerar alla väldigt noga, förklarade Rickard, så det här kommer ta några timmar, sen går vi med väskorna till vår hytt och efter det direkt till mässen för lunch. - Malin nickade leende. - Det ska bli så spännande, sa hon.

Det var flera i kön som vände sig om och hejade på dem, några hade säkert varit på bröllopet. Det kom fler och fler bakom dem också i kön och det var hela tiden nya ansikten som hejade glatt. Rickard kände många på båten, helt klart. Det var deras tur. Rickard fick gå åt ena hållet och hon åt det andra. De tog blodprov, blodtryck och hon fick lämna urin-prov.

De gjorde balans- och reflextest och sen fick hon köra fem minuter det fortaste hon orkade på träningscykeln och de tog pulsen både före och efter. Hon fick lyfta skivstång och så var det syn- och hörseltest. Efter det var det psykologtest, liknande de som hon hade genomgått på polisen. Väl klar tog hon väskorna och gick ut för att invänta Rickard, hon visste ju inte var hytterna låg.

Där kom han med ett strålande leende på läpparna. - Det där gick ju lysande ser jag, du var ju till och med klar före mig. Nu lämnar vi väskorna i hytten och går och käkar.

De tog hissen upp till näst översta våningen. Ovanför oss är mässen, styrmanshytter, befälshytt och ja, de höst rankades hytter. Han satte nyckelkortet i deras hyttdörr och öppnade. Ett rum med dubbelsäng, soffa, fåtölj, soffbord, fönster, pentry med en bänk och två barstolar, dusch och toalett. Så stort! sa Wilma, - jag trodde det skulle vara en vanlig liten hytt.

- Det är nog för att vi är ett par och delar, sa Rickard - och jaa, du har rätt, annars får man en vanlig liten hytt.

- Bäst att vi är lite tysta om det här, för det skulle väcka avundsjuka helt klart.

- Nu är jag ordentligt hungrig, sa Malin. - Jag med, sa Rickard, - så nu åker vi up till mässen och äter. De gick in i en stor matsal med ett stort bord i mitten där man kunde ta själv vad man ville ha. Det fanns köttfärslimpa och kycklinggryta, ris, kokt potatis, brunsås, kall örtsås, grillad paprika, en röra med äggplanta, broccoli, lingonsylt, tomatsalsa och ett stort salladsbord. Malin tog köttfärslimpa, grillad paprika, potatis, lingon och brunsås, inlagd gurka lite råriven morot och vitkål och lite majs. Det fanns vatten, lingondricka och kolsyrat vatten att välja på och Malin tog lingondricka.

- Vad god mat vi får, sa Malin. - Ja, det är mycket bra mat här, sa Micke - och varierad så den tröttnar man inte på. Tack vara att det är många muslimer och en del vegetarianer här så finns det alltid flera rätter att välja på dessutom, eller att plocka lite av varje från, så svälta behöver vi inte göra, helt klart. - Vad blir det för dessert idag då? Tyckte det var nån som sa något om blåbärspaj, inte dumt, det ska i alla fall jag ha en liten bit av, sa Micke och försvann. - Vi hänger väl på? frågade Rickard Malin. - Ja, självklart. - Kaffe till med, underbart! sa Malin. De njöt sakta av den god pajen och sa hej till Micke.

- Vi måste nog öva lite inför kvällen. Han nickade och tackade för att de ville ställa upp med så kort varsel.

- Vi provar väl sängen först? undrade Rickard. - Det min unge make låter som ett fantastiskt skönt förslag, sa Malin och blinkade.

- Gud så skönt! sa Malin. - Mitt havsäventyr börjar minsann inte dåligt, sa hon och skrattade. - Nu sjunger vi. Vi ska sjunga med sån känsla och kraft att taket nästan lyfter ikväll, eller hur? - Ja, sa Rickard och kysste henne innerligt och hett.

Kapitel 3

- Ja, då får jag önska herrskapet välkomna till oss. De tog var sitt glas och skålade.

- Tack för att ni ställer upp på det här med så kort varsel men vi kunde inte låta bli för så här fin musik är vi inte bortskämda med. Sen förstod jag på Jonas att ni var osäkra på hur vi skulle lösa det där med internet-uppkoppling, teknik och krock med arbetstider. Han skrattade och sa att det var inga som helst problem, det löser vi. Det är vårt påhitt alltsammans så ni är totalt ansvarsbefriade i det avseendet. Er uppgift är att sjunga för glatta livet så mycket ni orkar, vill och kan och att säga till om ni inte vill.

-Trivs ni med rummet? - Ja, det är oförskämt lyxigt, man tackar, skrattade Rickard. - Lite extra ska man väl ha för att man jobbar dubbelt, sa kaptenen och blinkade. - Nu lämnar jag er så ni hinner ladda inför kvällen. Tack och god kväll!

- Nu blir jag nervös, sa Malin. - Så det var därför de ordnade med allt det här, ja, nu känns det genast som nånting mycket större ogripbart alltihop, fnittrade Rickard. -Du tror inte att han tror att han har köpt oss? frågade Malin betänksamt. Exakt min oro med, ja, det här kan bli problematiskt, sa Rickard… men den som sig i leken ger får leken tåla. Vi kan säga stopp när vi vill, så ikväll ska vi ha roligt och sjunga det bästa vi bara kan. - Instämmer, sa Malin och sken som en sol.

De gick igenom ”Det vackraste” och ”Lavender´s Blue” en gång till. - Ja, då min kära älskade underbara Malin är vi nog redo. - Kändisar på båten minsann, viskade han och skrattade nervöst, nu tar vi en fika och sen är det dags att sätta på karaokemaskineriet nere i baren OCH vi får hålla varandras händer och kramas där nere, för nu är det vårat gäng som festar på vårt sätt. - Det känns tryggt och skönt, skrattade Malin.

Rickard laddade med deras spellista, det började välla in folk och det var snart lång kö i baren. De satte sig vid ett bord närmast scenen och valde båda två att vänta med ölen till efter programmet.

Harald Ahlström kom och hälsade alla välkomna: - Som ni säkert vet allihop vid det här laget har vi en ny medarbetare i gänget. Rickards fru Malin Edlund har sällat sig till säkerhetsstyrkan så nu är vi inte en man kort längre och dessutom sjunger de båda två och de förärar oss med sin sång här ikväll. Välkomna upp Malin och Rickard!

De intog sina platser på scenen och började med ”Jag trodde änglarna fanns”. Deras framträdande mottogs med applåder och busvisslingar och snart hade de sjungit sista strofen i Lavender´s Blue. De blev till och med tillfrågade om autografer efteråt så klockan hann bli halv tolv innan de kunde ta sig en öl själva och skåla för en lyckad kväll.

Malin skakade på huvudet och frågade förundrad; - vad är vi mest, purser och säkerhetsvakt eller artister? - Jaa du, fnissade Rickard nervöst, det får väl framtiden utvisa, just här och nu är det absolut det sistnämnda. De smög iväg och kysstes i hissen upp till sitt nya hem. På bordet vid soffan stod en ishink med en flaska champagne i och två glas bredvid. - Jaha! och vad har vi här då? - Ytterligare ett påpekande att vårt privatliv tog slut här och nu ikväll, undrade Malin. Rickard nickade, med ens allvarlig, - men vi är starka och har varandra, så vi klarar det, eller hur? Malin nickade och kysste honom.

Första arbetsdagen på båten. Rickard hade redan börjat och Malin klädde sig i sin nya diskreta uniform. Hennes pass började kl. 10.00 och slutade kl. 20.00 med lunch 12.00 – 13.00 så idag skulle de få äta lunch tillsammans.

Hon tog en vända runt båten för att orientera sig bättre. Det var ett stort lekutrymme och efter det affärer med sprit, parfym, presentartiklar och teknikprylar.

En ung kvinna stannade henne och frågade efter vägen till frisersalongen. Hon funderade, visste hon det själv, eller blev hon bara utnyttjad i sin roll som ny.