Boken är nu utgiven och finns både som tryckt bok och som e-bok
Korrigering: Liljeholmsjön finns inte. Sjön som ligger vid Liljeholmen heter Trekanten. Sen tar det 19-20 minuter till stan från Bagarmossen. Centrum är så litet så ska man handla åker man in till ringen vid Skanstull och absolut inte till Skarpnäck som nån sa. Där finns ingenting mer än lite livsmedelsaffärer, restauranger och kiosker och nån sekundhandaffär. Fogdevägen i Skarpnäck det ligger i Bagarmossen, postadress Skarpnäck.
Jens ställde sig i kön för att få sitt exemplar av ”I en liten tvåa i stan”. Han höll i lappen som han hade i fickan. Hade hon glömt? hon stod i alla fall som singel på hitta.se, det hade han kollat. Hon var nästan ännu sötare än han mindes henne. Inte sofistikerat vacker men gulligt söt och med lockar som slet sig från hästsvansen och guppade när hon lugnt och glatt signerade exemplar efter exemplar. Precis som han mindes var hon omålad och det gillade han. Hon hade en röd-och vitrandig blus och ett par svarta byxor. Nu blev han mer och mer nervös. Hon skulle absolut känna igen honom, det visste han, men skulle hon vilja och våga träffa honom. På lappen han skulle stoppa i hennes hand stod det ”Jag är skild. Sitter på caféet snett över gatan och läser din bok om du vill träffas när du är klar för dagen. Kram Jens.
Nu var han snart framme. Den vackra lilla handen överräckte det signerade exemplaret till damen framför honom i kön. Han sträckte fram sitt exemplar och hon tittade upp för att fråga vad hon skulle skriva. - Jens! Jens Gustavsson! utropade hon förvånad och kände hur hon blev alldeles kokhet i ansiktet och rodnade, pulsen dunkade så hårt att det måste höras över hela lokalen, tänkte hon, men förstås inte, insåg hon sen och frågade med tillkämpad glättighet vad hon skulle skriva. -Skriv - Till Jens och ditt namn bara, det blir bra, sa han och log och kände sig inte alls lika nervös längre, han kom inte förgäves, det slog gnistor om fingrarna när han knölade in lappen i hennes hand. Hon tog lappen och stoppade den i byxfickan med darrade hand, drog ett djupt andetag, stillade handen och signerade sen med stadig hand.
Jens log och tog emot boken. Tack! sa han, det ska bli mycket intressant. Han såg henne djupt i ögonen och lämnade sedan plats för nästa kvinna i kön. Vad han kunde se var han den ende manlige kunden där i bokhandeln.
Med den nysignerade pocketboken gick han sedan till caféet på andra sidan vägen, gick fram till disken och beställde en slät kopp kaffe och satte sig till rätta längst nere i hörnet. Han blev alltid villrådig när platserna längst in i hörnen var upptagna. Speciellt när han var ensam ville han ha ryggen fri. Först tog han upp mobilen och beställde rum och bord i restaurangen på hotell Sheraton. Det var bara ca en kvarts promenad därifrån så det var precis lagom.
Kaffet var gott och boken var som väntat både lättläst och rolig. Hon har humor flickan och verkar skärpt. Han blev mer och mer förväntansfull och undrade om hon skulle vilja våga dyka upp. Bokhandeln skulle stänga klockan sex och sen skulle det väl ta en halvtimme för henne att plocka ihop allt.
Hm... han hade förbisett en liten detalj och det var att hon antagligen hade en bil parkerad någonstans eftersom hon hade böcker med sig, eller lämnade hon kvar dem där? Jo, det gjorde hon nog. Man tar inte bilen i onödan i Stockholm för det är alldeles för dyrt att parkera hela dagen centralt i stadskärnan. Hon åker nog kommunalt tänkte han sen.
Hoppas bara att hon inte har hund eller katt, eller att hon i så fall har någon som kan vara hund- eller kattvakt. Nej, nu fick han lugna ner sig och sluta låta fantasin skena iväg alldeles för långt.
Nu var klockan kvart över sex. Hon kommer nog inte, tänkte han. Hon kanske tror att han har blivit alkoholist, förlorat jobbet och ägnar sig åt sol- och vårande. Att så här efter två och ett halvt år bara plötsligt dyka upp och tala om att man är skild, så nu är man typ ledig är väl inte helt normalt kanske, men hela förklaringen fick ju inte plats på den där lilla lappen, det kanske hon ändå förstår. Att han hade lämnat Bettan, att de inte hade några barn för Bettan vill inte ha, hon ville göra karriär. Ja, det var ju inte därför de hade gått isär men hon var ganska vidlyftig med pengar och gjorde av med nästan hela lönen och ibland mer därtill på kläder och nöjen så till slut var det dagliga tröttsamma gräl om det. Då packade han och gav sig iväg.
Wilma Eklund ursäktade sig till kunderna i kön att hon måste gå ifrån fem minuter men var strax tillbaka.Hon snirklade sig bort mot personalutrymmena och toaletten och gick in på toaletten och låste om sig. Med lappen i handen och ögon som fladdrade fram och tillbaka över den handskrivna texten, läste hon rätt? Är han skild och vill träffa henne? Hur kunde han veta? och varför just nu? Hjärtat slog hårt i bröstet, skulle hon våga? Ja, så klart! vad hade hon att förlora? Seså! in med sig i folkvimlet och se till att det här evinnerliga signerandet tog slut nån gång.
Hon fortsatte le, prata och skriva och så stod en av försäljarna i dörren och sa att ja ni med men sen måste vi stänga för dagen tyvärr. Hon signerade de sista köande kundernas böcker och plockade ihop sina personliga tillhörigheter, gick ut i kapprummet och tog på sig sin röda kappa, bytte till promenadskor och stoppade de högklackade pumpsen i skopåsen, knöt till och ner med den i axelremsväskan. En sista blick i hallspegeln. Ja, hon ser väl ut som hon alltid brukar göra, tänkte hon, drog till hästsvansen, slängde väskan över axeln och sa hej och tack för den här gången! när hon gick. Tusen fjärilar dansade rumba i magen när hon korsade gatan mot det lill caféet på andra sidan.
Oj! Nu öppnades dörren sakta och försiktigt till caféet. Han reste sig, tog kavajen på stolen och med boken i ena näven gick han henne så till mötes. Kom vi går, viskade han och tog henne under armen.
Som jag skrev så är jag skild, sen drygt ett år faktiskt, resten får du veta sen.
En dag när jag bläddrade i en dagstidning i lärarrummet på skolan där jag som du vet undervisar i svenska och engelska, fick syn på ditt namn och att du skulle signera böcker i bokhandeln här, så då bestämde jag mig. Det var inte svårt alls. Jag hade trånat efter dig sedan första dan när Börje visade dig runt i lokalerna och jag förstod ganska snabbt att du var rädd för mig och varför, det var inte svårt att lista ut, när du undvek att vistas i lärarrummet om jag var där och undvek att möta min blick när vi hade seminarier. Sen slutade du och redan då var jag otrogen Bettan i tanken. Det var dej jag ville lära känna och det kändes som att det fanns något där, för dig och mig. Jag blev arg på mig själv för att jag inte fångat upp dig redan då och separerat från Bettan men som du ju vet fegade jag ur och så plötsligt en dag var du inte där längre.
Du vet ju att jag bara var vikarie, jag hade inte ens lärarexamen, bara lite poäng på enstaka kurser på universitetet som jag hade tagit för att jag gillade att skriva, svarade Wilma, så det fanns en praktiskt naturlig förklaring till att jag slutade men du har helt rätt i att jag var upp över öronen förälskad i dig och att det inte gick för sig eftersom du var gift och vi jobbade på samma arbetsplats men mer om det sen. Nu undrar jag naturligtvis vad du har tänkt dig att vi ska göra nu.
Han stannade vände hennes ansikte mot sig, tog den fria handen under hennes haka och sa att först ska vi göra det här, så lät han sina läppar möta hennes. Det var den hetaste mjukaste kyss han någonsin upplevt och hon kände hur pulsen vibrerade i hela kroppen och hon blev alldeles yr. Det kändes som de stod där och kysstes i evigheter tills hon mjukt drog sig ifrån honom och frågade: - Jaa, ock sen?
Han skrattade. Lugn i stormen, får jag inte höra ett hett viskande att du älskar mig eller något sånt först? Just nu är vi på väg till hotell Sheraton där vi har ett bord, han tittade på klockan i mobilen, Wops! Oj då! om exakt fem minuter, men vi behöver inte skynda oss för vi är snart där och de brukar hålla bordet en kvart tjugo minuter så det är lugnt.
Och sen? frågade hon nyfiket. Det, unga damen, tänkte jag skulle bli upp till dig att bestämma efter maten.
Wilma kunde nu skymta skylten Hotel Sheraton och innan hon visste ordet av var de framme. Han slussade henne genom glasdörrarna, förbi hotellaffärerna och baren och fram till hissdörrarna. Restaurangen ligger på översta våningen men jag måste gå dit först sa han och pekade mot toaletterna. Jag med sa hon och de gick mot toaletterna. När hon hade gått in på damernas skyndade han fram till receptionen och bad om nyckeln till rummet som han hade bokat. Han stoppade den i byxfickan och gick bort till hissdörrarna. Strax kom hon mot honom med ett stort leende. Det här ska bli fantastiskt spännande, sa hon. Jag har aldrig ätit middag på lyxhotell förr. Ja, vi får hoppas det sa han och skrattade.
Hovmästaren bockade av dem i listan och visade dem till ett fönsterbord med en hisnande utsikt. Han hjälpte henne av med kappan och frågade om det skulle vara något att dricka före maten. Ja, varför inte, sa Jens och frågade Wilma vad hon ville ha. Bestäm du, sa Wilma, jag kan ingenting om sådant, så frågar du mig skulle ja svara en Dry Martini, bara så där i brist på annat, eftersom det är den enda drink jag hört talas om. Jens skrattade, du är rolig du, men kör i vind, Dry Martini är faktiskt inte dumt alls som fördrink, ska du veta, men ganska starkt, så vi beställer nog en tonic och en fruktsoda med som du kan spä ut den med lite om du vill.
De skålade i Martinin och mycket riktigt tyckte Wilma att den var otäckt stark och spädde ut med lite fruktsoda och tonic och sedan smakade den mycket bättre, de fick menyn och kökets rekommendation var gratinerad sjötunga med en sås av champinjoner och persisk kaviar samt riven tryffel på. Ja, men det låter väl alldeles fantastiskt gott tyckte Wilma och Jens höll med. Jens kallade till sig hovmästaren och pekade på champagne i drinkmenyn utan att Wilma kunde se. Hovmästaren nickade, till er tjänst, sa han och gick.
Jag måste nästan nypa mig i armen för att tro att det är sant att du sitter här mitt emot mig, sa Jens.
Det skulle aldrig ha varit Bettan och jag, vi hade egentligen ingenting gemensamt.Hon ville bara ha lyx och flärd och ett stort umgänge. Jag å min sida ville ha tvåsamhet, lugn och ro och fredagsmys.
Wilma lägger huvudet eftertänksamt på sned, ja, det kan nog vara sant om det är som du säger, säger hon, för jag är inte heller någon partypingla. Jag gillar fredagsmys och tvåsamhet och kan mycket väl tänka mig villa och två tre små så småningom. Att allt skulle ramla på mig så här snabbt hade jag aldrig kunnat ana i min vildaste fantasi men jag är inte alls främmande för tanken, inte alls.
Jens körde runt sista tuggan i den kvarvarande såsen och stoppade gaffeln i munnen, slöt ögonen och sa mmmm! Det här var inte dumt, sa han sen när han hade tuggat ur. Nej, det var nog det godaste jag någonsin ätit sa Wilma. Skål! sa Jens, det lär dröja en stund innan barnbarnen dyker upp, så ska vi kika på vad huset har att erbjuda till efterrätt. De studerade dessertmenyn tillsammans. Vad sägs om Tiramisu, frågade han. Hon tog en liten klunk champagne och sa att om det är lika ljuvligt gott som allt det andra så kunde hon säkert pressa ner lite dessert med.
Jens kallade till sig hovmästaren och beställde två Tiramisu samt kaffe och päroncognac. Vad i all sin dar är det? frågade Wilma, päroncognac? det har jag aldrig hört talas om ens. Det är nästa lilla överraskning skrattade Jens.
Och du då, vart tog du vägen, efter det att du slutat med skollivet? frågade Jens. Jag bestämde mig för att skriva, för att göra av med mina drömmar på ett lite mer lukrativt sätt, skrattade Wilma. Ja, det lyckades du ju alldeles lysande med sa Jens och tittade fundersamt på henne. Var du ensam hela tiden? Hon ryckte på axlarna, inte hela tiden kanske, det kom och gick några män i mitt liv men ingen som betydde särskilt mycket. Hon tog en djup klunk av champagnen, jag säger som du, vi hade ingenting gemensamt annat än sexet förstås men inte ens det blir bra om man inte har några andra intressen gemensamt.
Vad tycker du om boken förresten? frågar hon plötsligt. Han log med hela ansiktet, om den tycker jag mycket, framför allt bra saker. Den är både fyndig, spännande och rolig.
Du gjorde helt rätt som valde eget skrivande i stället för undervisning. Det passar dig verkligen som hand i handske. Hon nickade, jaa, jag tror det. Det enda som är lite kusligt är att det blir så tomt efter varje boksläpp. Det är som att musten går ur mig då och det känns som att jag aldrig mer kommer kunna skriva en rad, än mindre en hel bok. Det är skitjobbigt faktiskt, men sen när man kommer på något nytt och är igång, då är det plötsligt lika kul igen och ingenting tyckts kunna stoppa mig, fingrarna bara flyger över tangentbordet, sida upp och sida ner och jag fattar inte själv vad jag får allt ifrån.
Jag vet, säger Jens med en djup suck. Vad då? frågar hon. Vad vet du om det? Skriver du med? Han ler lite trevande med en skälmsk blick. Vem vet? kanske det? Men du har inte publicerat något än, frågar hon. Nej, säger han, tiden är inte mogen för det än.
Nu kom Tiramisun. Om du inte har smakat det här än så får vi verkligen hoppas att det är ännu en lyckad överraskning, säger Jens.
Wilma ser honom djupt i de kastanjebruna ögonen när hon för skeden till munnen, gapar, stänger munnen om skeden och blundar. Himmelskt! utropar hon. Ånej, skrattar han, där är vi inte än, vänta du bara.
Han tar en sked själv för att bedöma om den motsvarar vad han lovat och det gjorde den minsann. Grädden var precis så där len och lagom vispad, den smakade lagom mycket av kaffe och sprit, mascarponen och mandelkakorna var äkta vara, inget fusk här nej.
Du har ingen hund eller katt som måste bli rastad eller matad, frågar han plötsligt. Nej hurså? frågar hon tillbaka, vill du bli av med mig? Tvärtom skrattar han dovt, jag hoppas på en väldigt lång kväll som kanske rent av övergår i natt.
Wilma rodnar och han höjer glaset med päroncognac som de just fått in tillsammans med kaffet i en skål och så tar han upp rumsnyckeln ur fickan och lägger på bordet. Han blinkar åt Wilma och säger att det är för att hovmästarn ska veta vilket rum som ska debiteras.
Wilma smuttar på sin päroncognac, den är alldeles för god för att man ska kunna avstå men nu börjar det snurra till ordentligt i huvudet. Är hon på väg att hamna i samma säng som Jens Gustavsson, som hon över huvud taget inte kände för en halv dag sedan? bara drömt om som en tokförälskad tonåring. Olyckligt kär, länge och mycket och så händer det här! Hon tar några klunkar av det starka kaffet som i förhoppning att snurret i huvudet ska avta men det vill det tydligen inte. Hon snurrar på tårna i promenadskorna som hon fortfarande har på sig, inte ens det hjälper.
Jens tar några klunkar kaffe han med och tittar undrande på henne. Det är konstigt för det känns inte fel och inte konstigt alls, bara helt naturligt, som den självklaraste följden av alla, att de tillsammans dimper ner i en stor mjuk hotellsäng.
Jaha, sa Jens till slut, då låter jag nyckeln ligga här och går på toaletten. Om du och nyckeln är borta när jag kommer tillbaka då vet jag att du och nyckeln är någon annanstans och då beger jag mig dit så fort jag nånsin kan.
Scenario två är att nyckeln ligger ensam kvar här och då känner jag mig som världens sorgesammaste och ensammaste.
Om både du och nyckeln är kvar här då bär jag dig till rummet. Varsegod och välj min sköna!
Jens reste sig i ultrarapid utan att släppa henne med blicken, drog in stolen och gick bort mot toaletten. Hur skulle hon göra nu? Nu var goda råd dyra. Han sa inte ”varsegod och skölj” utan ”varsegod och välj”. Om hon satt kvar skulle hon bli buren och det kände hon sig alldeles för stor och klumpig för, stackarn han kunde ju få ryggskott eller så skulle de skratta halvt ihjäl sig båda två och ramla omkull och välta halva inredningen! Att lämna kvar nyckeln ensam var inte ens tänkbart, så hon tog nyckeln i sin hand och gick bort mot hissarna, rum 521 stod det på nyckeln, det måste således vara på femte våningen. Hon tryckte resolut på hissknappen och stod plötsligt i en tyst lång korridor med mjuk röd heltäckningsmatta. Rum 502 stod det på rummet alldeles framför henne åt höger stod det 504 och åt vänster 548 och på motstående sidor bakom henne 501 och 547. Hon gick till vänster och svängde av till höger och där var deras rum. Just som hon darrande som ett asplöv satte nyckeln i låset kände hon två stora varma mjuka händer om sina höfter och Jens viskade mjukt i hennes öra, så du hittade hit alldeles själv.