Maria Gutebring skriver

Hej igen!

Augusti 2023

Ja, boken "Skriv, skriv skriv" kom idag. Pretentiöst? kanske, men det är ju inte som att jag måste skriva bara för att jag införskaffat en bok i ämnet. När jag börjar skumma första kapitlet inser jag att författarens verklighet är betydligt mer målinriktad och ambitiös än jag nånsin har varit eller är men å andra sidan är jag väldigt intensiv när jag väl sätter den sidan till, så vem vet? det kanske inte är helt bortkastat ändå. Egentligen kanske det bara är den där sista lilla sparken i arslet för att jag ska komma igång och anstränga mig lite extra och inte bara skriva lite lösa tankar hit och dit när andan faller på för det är ju så det brukar bli för det mesta. Hur som helst så börjar jag med fulskrivandet som ett litet trevande försök att komma igång.

-Det ska vara en drake som lille Kalle här kan flyga själv. Okej, tänker jag, men säger ingenting förstås, för jag råkar veta att lille Kalle vill ha en större drake som inte kostar så mycket mer men som är mer kraft i och faktiskt flyger mycket bättre, men eftersom kunden alltid har rätt och han helt klart har bestämt sig för att den mindre draken med T-Rex på, trots att jag redan talat om att de större drakarna flyger lite bättre, som Kalle själv inte vill ha, ändå är bättre. Jaja, det är ju inte mitt barn som blir vrålilsk och kommer vägra flyga dinosauriedraken som pappan tvingat på honom.

Beställer frakt på DHL och när jag kommer till skriv ut dokument så får jag inte fram pdf:n för det ligger en sån där fånig kundundersökning i vägen. Ringer DHL och trummar otåligt med fingrarna i bordet, sånt här ska bara inte hända mitt under brinnande högsäsong och fullt med bilar och otåliga kunder ute på gården. Tjejen jag får prata med på DHL är tålmodig och snabbtänkt så jag får hjälp att få fram dokumentet, tack gode gud! Efter alla stressmoment är det plötsligt alldeles öde och tomt på gården och inte en enda kund! Typiskt! så om jag ställer mig och börjar göra i ordning en macka eller nåt då kommer det genast tre bilar efter varann på rad, det slår nästan aldrig fel men just idag ska jag inte bre den där mackan för jag ska vara ordentligt hungrig till grillfesten ikväll. En gång om året anordnar hamnföreningen grillfest och det brukar vara generöst tilltaget av både kött och potatissallad samt kaffe och tårta så det är det värt att ladda upp för.

En ung dam kommer med sin dotter på cykel. De handlar och vi börjar prata om att det är så smidigt med Swish, halva konversationen sker på engelska eftersom jag märker att hon föredrar det och så talar vi om att både Swish, Zettle och blåtand är svenska uppfinningar. Så frågar hon om vi gör alla vindspel och drakar själva. Det här? frågar jag och gör en svepande rörelse över sortimentet, nej absolut inte! Vi köper in allting från Tyskland och det är producerat i Sydostasien, där du kommer ifrån och om någon har ett sånt här sortiment i Sverige och påstår att de har tillverkat det själva så ljuger de. Hon skrattar och nickar, jag det förstår hon. Jag tillägger att det är samma sak med kläder och så nyper jag i min fina stormönstrade klänning, den här t.ex. är tillverkad i Kina och sådana går bara inte att få tag på här. -Nej, jag vet! utropar hon och talar om att hon har jättestora problem att hitta kläder till sin dotter, som inte ens ser överviktig ut! Hon köper byxor som hon får lägga upp en halvmeter och som sedan blir oproportionerliga och aldrig riktigt bra. -Precis! svarar jag, det är så grymt, fattar inte hur man kan göra så mot barn som är så känsliga och vill vara lika fina som kompisarna, det är obegripligt. Hon tackar så mycket och jag önskar dem en härlig dag. Tittar på dottern när hon cyklar i väg, hon är ju inte ens knubbig! Gör de verkligen bara kläder för trådsmala barn? outsägligt elakt och korkat och varför är vi så dumma som konsumenter att vi bara går i deras ledband och inte protesterar? Modeindustrin alltså! att de inte kan tillverka kläder för vanliga människor utan endast för trådsmala ideal! Sen tvingas alla som inte svälter in sig i deras storlekar gå i illasittande jeans och åtsittande tröjor och klänningar som är obekväma och fruktansvärt fula.

Sen kommer en dam som undrar över en adress som hon ska städa på. Hon har bara fått gatuadressen och inget nummer finns utsatt. Hon får fram namnet och Johan hojar att det är några hus längre söderut. -Bäst att ringa och få en beskrivning av huset, föreslår jag och det gör hon, tackar sen, sätter sig i bilen och rullar sakta i väg.

Vaknade till sakta vågskvalp, en mås flög över havet, det skulle bli vackert väder. Idag skulle de ta ner tältet efter gårdagens fest. Det hade varit en glad, uppsluppen och trevlig fest med god mat och roliga samtal. Jag hoppade över frukosten eftersom det blev så mycket mat över från gårdagen, så det skulle säkert bli en och annan köttbit, korv, sallad och potatissallad över till lite förtäring efter nedtagningen av tältet.

Johan gick just ut för att ösa tremänningen och jag fick en stund över för att skriva och läsa. Jag varvar nästan alltid läsandet med skrivande. Läsandet blir till inspiration och nya associationsbanor och att skriva är avkopplande mitt i läsningen. Det ringer på Johans mobil men jag svarar inte. Det vill säkert bara höra om öppettider idag och jaa, det är öppet, varje dag och natt och jämt, bara att knalla in och ta det man vill ha och betala med swish, det står klart och tydligt och om man vill ha material eller om det gäller reparation får man passa på när vi är där. Idag är vi lediga eftersom det var fest igår men det kan Johan ringa upp och berätta senare.

Johan öppnade fönstret i husbilen fram... så jag hamnade mitt i korsdraget. Jag sätter på mig fleesejackan och ett par sockor. -Fryser du frågade han förvånat, när det är så varmt? - Jaa, svarade jag, när jag hamnar mitt i korsdraget, så är det kallt och jag fryser. - Livet är inte att segla fram på en räkmacka, svarar han. -Joodå, Johan det är det, skrattar jag tillbaka. Jag har nog fått min beskärda del av taggbuskar, ska du tro.

Hur gjorde ni när ni satte upp tältet? frågade jag. -Jävla kärringjävel! hördes från nån i församlingen. Så jag viskade till Johan och berättade vad som sagts och att det nog var bäst att jag drog mig undan. Jag slet till mig handväskan och traskade ner till husbilen igen med en puls som närmade sig 200. Så där ja, tillbaka i min egen lilla bubbla så kan de roa sig bäst de vill där uppe men nån vidare trevlig stämning var det då inte och kanske var det min närvaro som bidrog till det, inget att bekymra sig om.

Mobilen ringde. Det var Johan, han hade rett ut det hela och det var inte riktat mot mig jag råkade bara stå för nära. Nåja, nog så illa, eller faktiskt ännu värre, för så fräser man verkligen inte ilsket åt sin fru. Det gör man bara inte. Jag bestämde mig för att stanna i husbilen, efterfeststämningen var som bortblåst för min del. Det drar ut på tiden och de är fortfarande kvar där uppe så de står väl bara och hänger och snackar, ändå inte min grej, tänkte jag. Jag skulle fått fruktansvärt ont i benen av att stå still så länge och antagligen blir det ingen mat heller eftersom kiosken är öppen och däruppe hade de ju redan plockat undan allt och antagligen delat upp det sista sins emellan redan innan vi började riva tältet.

Utan frukost började det faktiskt kurra lite i magen, kanske vore kul med en promenad bort till pizzerian och äta nåt gott där lite senare sen. Johan får väl göra som han vill, pizzan ska vara fantastiskt god där och jag har längtat hela sommaren men det har inte blivit av, ingen dum tanke faktiskt.

Pizzaboden i Sandhamn var en besvikelse så joo det var en förbaskat dum idé. Tidigare bagaren Fimpens pizza var mycket generösare och godare, visserligen bara en sort, Carbonara, men den var i alla fall väldigt vällagad och god. Min pizza Boden var smaklös och alldeles för salt. 429 kr för två och inte ens pizzasallad till. Johan tog en Stora Karlsö och den var inte heller nån höjdare, han smakade på min och tyckte att den till och med var godare! Det fanns ingen kundtoa och maten serverades på pappkartong och utan bestick, det fick man be om och då fick vi klena träbestick som knappt gick att skära i pizzan med. Vi fick i alla fall närmre 4 km promenad fram och tillbaka, inget ont som inte har nåt gott med sig.

Drömde sen på natten om en riktigt god pizza. Bacon, champinjoner, gul lök och ost är en perfekt pizzafyllning. Varför finhackar man inte det och försteker och sen lägger på först ost och sen det övriga och pizzakrydda på det? och tycker man inte det ser så märkvärdigt och roligt ut kan man lägga på några hela eller halva smörstekta champinjoner kryddade med lite salt och vitpeppar och lite röd paprika. Det är som att pizzadegen är det enda saliggörande vad det gäller pizza och det fattar jag inte alls eftersom det faktiskt är minst lika gott om inte godare att göra pizza på Libabröd och varför i all sin dar har man isbergssallad på pizza? isbergsssallad och bröd är över huvud taget ingen god kombi, bättre i så fall med lite babyspenat eller ruccolasallad.

Den trevliga överläkaren har fått problem med sin nya båt igen och nu ligger han mellan Djupvik och Stora Karlsö och kommer ingenstans. Johan är ute i hamnen nu och sonderar terrängen om någon kan rycka ut och bogsera in honom. Vinden vände efter en stund så helt plötsligt såg jag båten närma sig hamnen. Han hade klarat det själv.

Idag regnar det och enligt väderleksrapporten ska det tydligen regna hela veckan. En fågelhona med sina små simmar förbi. Johan och jag försöker se vad det är, kanske skrak? svårt att se.

Det var skönt med den lilla promenaden bort till servicehuset i duggregnet. Jag har tre par 50-kronorssandaler i år (det där hörde inte miljövänliga läsare!), ett par i husbilen, ett par utomhus och ett par i huset, väldigt sköna, fotriktiga och bra med tanke på min fotsvampsbehandling eftersom de är helt öppna fram och framför allt praktiska eftersom de bara är att kliva i och ur. Till servicehuset har jag skaffat rejält tilltagna dörrmattor som sväljer det värsta av smuts och väta vilket underlättar städningen och ger ett renare och hemtrevligare intryck. De kostade knappt 50-lappen styck och innebar en väldigt stor förbättring, så det får jag känna mig nöjd med.

Helt plötsligt blev jag sugen på att göra en sockerkaka med fruktbitar, typ sultanrussin, små söta körsbär och lite äppel- och päronbitar, chokladbitar och rom i. En saftig generös mjuk kaka serverad med vaniljgrädde men vem skulle jag bjuda den på och när? Det kommer så klart aldrig bli av, fast sugen är jag. Väldigt sugen!

Det kom kunder från Nederländerna idag. När jag kände igen språket började jag sjunga Dikkertje Dap, de skrattade och sjöng med, den kände de så klart till.

Ny dag, ny vecka och nya tag. Den här veckan är det fläskytterfilé, bacon, morötter och ruccola som gäller. Går att göra mycket gott av. -Nej, det ligger bara och blir dåligt. -Inte när fröken påhittig och sparsam handlar och lagar mat. Det som inte går åt åker ner i frysen.

Googlejakt efter mjukispipleksak till Zebbie... han fyller snart år och den han har börjar gå sönder... förslag? den ska vara ganska stor, med mysig bett- och skak-funktion och ha ljud förstås.

Husbilen gungar betänkligt när jag försiktigt häller över det kokande vattnet i termosen, det gäller att hålla tungan rätt i mun så att inte hälften hamnar utanför. Sådana här dagar måste det vara en utmaning att jobba i matvagn.

Gjorde spagetti med bacon, tomatpuré, lök, vitlök, soja, curryketchup, lite olivolja och en slatt grädde, två portioner i wokpanna... allt klart på 15-20 minuter i wokpannan! Jag är helt klart såld på wokpannans möjligheter och fördelar, så himla lätt att torka ur med.

Jaha. Då har jag blivit blockerad från Twitter. Jag blev arg förstås och skrev följande:

Kollar på Facebook. Man kan tydligen lägga till hobbies. Kikar på det. Hu vilka tråkmånsar! min främsta hobby är ju Johan men partner finns inte ens med?

Stormen har bedarrat och nu regnar det istället, störtskurar emellanåt. Det värsta av ovädret tycks drabba västkusten som vanligt.

Johans dotters sambo har fyllt 40 år och det ska vi ut och fira. Jag är lite tveksam eftersom jag vet att det är många krockande viljor och föremålet för firandet jobbar heltid i veckorna så en lördag eller söndag är ett måste och då är de flesta barn- och prisvänliga alternativ stängda och extra knepigt blir det när Johan säger att det ska vara ett lite finare ställe, inga hamburgare eller liknande. Jag börjar googla och frågar när han har tänkt sig. -Du ska alltid överdriva och genast börja planera, lägg ner, säger han irriterat. -Ja, men vi måste ju boka bord, säger jag försiktigt. -Nej, vi ska inte gå på något fint ställe som man måste boka bord till, säger han då. Utan att påminna honom om att han faktiskt sa att han ville att det skulle vara ett lite finare ställe, påpekar jag att vanliga lunchhak normalt inte har öppet på lördagar och söndagar, i alla fall inte om det också ska vara lite kvalitet på maten och inte för dyrt. Det blev alltså exakt så hopplöst som jag trodde. Han får planera in 40-årskalaset som han vill, ingen idé att lägga sig i.

Är det typiskt karlar? att de låtsas som att de inte ska bestämma och sen när man planerat in allting då kör de över en och ändrar rubb och stubb till något helt annat. Jag minns när vi skulle planera en semesterresa till Turkiet med mina bröder och pappa med anledning av min 60-årsdag. Datumet ändrades för att det skulle passa en av brorsorna och därför hamnade vi inte ens på samma ställe. När jag sen planerade var och när vi skulle träffas för att fira så passade inte det heller. Då blev jag tvärsur och struntade blankt i den där förbaskade familjemiddagen men jag blev också djupt sårad över att min 60-årsdag i slutändan inte betydde ett dugg.

Vi pratar väder. Regnet piskar mot husbilstaket. -Höstrusk! huttrar jag. Nej det är ju sommar och bara augusti. -Jo tack, svarar jag. Jag minns när mitt ex och jag, barnen och mamma hyrde stuga på Öland en vecka i augusti, då var det sånt här väder. Jag tog buss och tåg till Nässjö en dag för att gå på anställningsintervju. När jag sedan började jobba där var det snö redan i slutet av september, jag hade inte fått dit några möbler än så jag vaknade på hårda golvet eftersom luften i luftmadrassen hade pyst ut under natten. Det var inte roligt och väldigt kallt.

Den här dagen gick lite på räls. De hade kvar av extraerbjudande på fläskfilén och ruccola. Jag gjorde gryta på fläskfilébitar, vitkål, lök, vitlök och lite morot samt halvkokt grovt delad potatis, salt, peppar, paprikapulver och lite socker samt soja och sherry. Det blev jättegott som vanligt. Jag glömde att servera ruccolan till, antagligen för att grytan i sig var så god att det inte behövdes. Ruccolan blir god till stekta flundrorna som vi ska ha imorgon. Jag avslutade middagen med en Frappe. Frappe är en grekisk alkoholfri kaffedrink, egentligen ska det vara is i med men det går lika bra utan. Ni vet en sån där 2,5 dl mugg med lufttätt lock som är graderad och antagligen tänkt för att användas för att blanda dressing i. I en sådan häller jag drygt en dl mjölk och så i med en tesked snabbkaffepulver och en tesked socker på med locket och skaka ordentligt. Sen häller jag knappt 2/3 med vatten i ett halvlitersglas och häller på kaffemjölkblandningen så att det ljuvliga skummet lägger sig överst. Det måste du testa för det är bara sååå himla gott!

Så kom en av mina favoritkändisar med familj på besök och skulle ha en drake (trodde jag alltså, berättade för dottern sen men då sa hon att han var på ett helt annat ställe så det var en dubbelgångare med exakt samma familjesammansättning och röst). Det blev en fjärilsdrake. Jag blev jättenervös och de var jättetrevliga allihop. Alldeles efter kom ett annat gäng med en man i sällskapet som var jättejobbig och ville ha helt andra priser på det han ville ha än vad de egentligen kostade. Snobbig snåljåp!

Jag är så arg att jag håller på att gå i bitar. -Jag klarar inte av det här du får ta över, säger jag med sammanbitna läppar. -Det är väl ingen konst att skicka ett företagspaket, det har du väl gjort en massa gånger tidigare, säger Johan. Jag skakar på huvudet, jo, det är krångligt. Jättekrångligt, men om du tycker att det är så lätt så varsegod gör det du. Sen är storgrälet igång. Till slut skriker jag rakt ut att jag vägrar att befatta mig med det här paketet! Johan stirrar på skärmen och ställer allehanda frågor till mig som jag varken kan eller ens vill försöka besvara eller försöka ta reda på. Hur och när paketet ska levereras är högst oklart och jag lämnar med varm hand över det dilemmat till Johan.

Har inhandlat 50 st små dessertskålar i plast till kassören i hamnföreningen, oombedd så jag hoppas hon vill ha dem. De kommer inte gå att få tag på sedan eftersom de är i plast, men de är väldigt praktiska att servera små desserter i och det är hon som brukar stå för det på våra årliga grillfester. Nåja, om hon inte vill ha dem så kommer jag säkert att ha användning av dem själv. Kanske bjuda på nåt litet gott när drakbutiken firar 20-årsjubileum om vi ska ha nåt sånt eller något annat.

Med god hjälp av Twitterkompisar har jag hittat en hel del på Mastodon nu. Alla är kanske inte så aktiva... än men jag hoppas att det kommer ändras... Faan vad jag saknar Twitter rent ut sagt! Trodde inte det skulle vara så jobbigt men kanske ett nyttigt och bra bevis på hur beroende av sociala medier jag är?

Jag har tydligen glömt att berätta om min dunderfadäs på biblioteket för några veckor sedan. Jag hade nästan läst ut alla böcker jag hade lånat och skulle låna nya, så jag googlade efter gobitar och sökte. Var enda bok jag letade efter så stod det att den inte fanns på just mitt bibliotek, så jag trodde naturligtvis att jag var tvungen att reservera och att de skulle komma dit så småningom men det borde väl i alla fall finnas något av mina önskemål inne tänkte jag och fortsatte reservera... upp emot trettio böcker!!! eftersom det inte angavs att någon var tillgänglig. När jag sedan kom till biblioteket två dagar senare för att lämna tillbaka de böcker jag läst ut och förhoppningsvis kunna låna några inkomna böcker pekade bibliotekarien på en hylla högt upp precis bakom disken. Där var det en 2-3 meter lång radda av böcker som jag hade beställt. Jag blev kokhet om öronen - Förlåt! det var verkligen inte meningen sa jag. Nää, sa hon menande, så många böcker hade du väl inte tänkt låna. -Nej, verkligen inte, erkände jag skamset och berättade att jag inte trodde att böckerna fanns inne så det var därför jag fortsatte reservera, fler och fler och fler.

Johan och jag pratar om arkitektur och arkitekternas sämre tider just nu med anledning av lågkonjunkturen. Johan berättar att Erik Olsson ville ha ett utedass på Korumpu i Kovik. Då ville kommunen ha in en ritning på det. Erik Olsson blev arg och ritade ett hål med en fyrkant runtom och skrev vy uppifrån, skrev under och skickade in till byggnadskontoret. När han kom tillbaka hade de satt upp hans ritning på väggen. (Han var ju känd konstnär så det var ett konstverk, tyckte de.) Han gick fram, rev ner det, rev sönder och kastade.

Fiskekurs fredag kväll - söndag mitt på dan 15000 kr, ingår inkvartering i stuga, mat och dryck, vadarbyxor, handskar, kniv, balja, nät och bok om fiske samt fiske under ledning av Johan. Vi rensar fisken och tillagar den, 4-5 deltagare per kurs... Johan säger att han inte orkar. -Jag tror inte folk betalar 15000 för en fiskekurs på 3 dagar, svarar dottern kritiskt.-Inte vem som helst, envisas jag, men kockar som jagar älg och hjort och folk med pengar som inser hur mycket pengar man kan tjäna på att fiska själv, plus nöjet. Det ska förstås vara vin till maten och så... sånt här brukar kosta och det är ju mycket som ingår. Det är ju väsensskilt från de fiskekurser som erbjuds, här handlar det inte om flugfiske eller att stå och kasta utan nätfiske som ger garanterat god fångst.

12 augusti 2023.

Vi blev bjudna på glass av våra fina Djupvikskompisar, Ingela och Stefan. Mjukglassen i Djupvik serveras minsann inte i snåla portioner, den jag fick var gigantisk med jättegott tuttifruttiströssel på, men jag orkade förstås bara drygt hälften. De skulle ligga vakna ute med och försöka få se meteorregn. Ingela såg stjärnfall natten innan och berättade att det var så vackert. Då berättade jag om den märkliga farkosten jag sett försvinna rakt upp i himlen alldeles ljudlöst, när dottern och jag var på stan för några veckor sen. - En drönare sa Ingela och Stefan blixtsnabbt i munnen på varandra, det är tydligen många av dem numera.

Äldste sonen skickar GPS-bild på Facebook. 5-åriga Wilma har härjat runt i Jordbro tillsammans med 7-åriga Noelia, 14298 steg, bytt kläder med varann och varit i farten till kl 21.40. Det är nog lite farmorsgener där.... jag var i Wilmas ålder, kanske något äldre när jag försvann, tror de hittade mig i kompisens trappuppgång, satt och väntade på henne ganska sent på kvällen, de hade ringt polisen till och med!

Söndagen den 13:e augusti började med att vi åkte och hälsade på dottern, hennes sambo och lille Zebbie som fick sin födelsedagspresent, 4 år minsann, eller 28 år om man räknar hundår förstås. De bjöd på kaffe och vi hade en mysig stund i solen i deras trädgård. Dottern testade ett magitrick på oss och lyckades givetvis. Hon börjar bli riktigt bra på sånt.

Sen var vi och hälsade på Johans pappa. Han hade ramlat och slagit sig ordentligt i ansiktet vid båda tinningarna, det var torkat blod men han var vid god vigör och hade varit i kyrkan på förmiddagen, en riktigt, duktig och snäll krutgubbe som fortfarande har huvudet med sig! När Johan och hans pappa började prata fiske och gamla Kongominnen smet jag i väg för att ringa sonen som jag lovat för att höra mer om barnbarnet Wilmas eskapader. Först fick jag byta några ord med Wilma som var ivrig och jätteglad sen hade hon inte tid längre för kompisen kom. Martin berättade att hon och kompisen hade dragit i väg långt bort i parken mot Jordbro centrum. Där hade de klätt av sig nakna och bytt kläder med varandra... bland annat. Wilma hade fått en GPS-klocka som man kan lägga in de närmastes mobilnummer så att man kan ha kontakt men ingen annan kan ringa, så sonen och Wilmas mamma hade haft full koll på var hon var. Fick veta att de egentligen inte hade råd för det hade gått åt lite väl mycket pengar på semestern så jag swishade pengarna för klockan.

Som tur var handlade vi en hel del på ICA i Burgsvik. De har jättegott rökt fläsk där till hyfsat pris och så var det erbjudande på bratvurst och halva reapriset på fläskkarré 22:50 för drygt 500g så det köpte vi också. Sen var vi i handelsboden och köpte gurka och tomater. Deras gurka är gudomligt god!

Nu står vi nere i Kettelvik. Det är tyst och lugnt, en och annan bil som åker förbi annars bara lite brus från havet. Jag ska förkoka potatis som jag steker på som hastigast tillsammans med kött och lök sen så kan jag göra bearnaisesås i samma kastrull. Förberett, köttet är kryddat, bara att slänga i wokpannan tillsammans med vitlökssmör och sen när det börjar ta färg i med sherry och paprikapulver och efter nån minut lök och potatis. Sen bara att vispa i bearnaisesåspulver och vatten i kastrullen, låta koka upp, stänga av värmen och smälta ner 50 gram smör till en fyllig ljuvlig sås vid sidan av medan woken steker klart. Det blir gott det! och det var det verkligen! Jättegott! perfekt söndagsmiddag.

Johan läser högt om att medborgare i Kuwait går till kontor och låtsasjobbar, för egentligen behöver de inte det, landet har så mycket pengar att deras invånare inte behöver jobba så på sätt och vis har de alla en basinkomst men eftersom man ska jobba för jobbandets skull så låtsas de jobba ändå. Det sas ingenting om alla de gästarbetare som till svältlöner utför det jobb som faktiskt ändå måste göras.

Oavsett vilken regering vi har, är det inte hög tid att ta i tu med svensk arbetsmarknads strukturella problem? De är gigantiska! Med 10000 i basinkomst för alla i produktiv ålder och bonus på det, högre bonus desto större behov samhället har av det arbete som utförs skulle folk ändå fortsätta jobba som läkare, sjuksköterskor, sopgubbar och inom hemtjänsten. Vi skulle slippa orättvisa bidragssystem och få de arbeten som verkligen behövs utförda till en skälig ersättning. Egna företagare skulle själva bekosta sin basinkomst och det som var över det skulle utgöra deras bonus. All bonus skulle beskattas men i en stigande skala så att de som hade bonus på 5000 kr skulle betala ytterst lite i skatt på de pengarna och de som hade bonus på 40000 skulle betala minst 30% om inte mer och för att göra det hela än mer rättvist skulle man naturligtvis ta bort uppdelningen i kommuner, landsting och regioner och skatten skulle gå oavkortat till staten och alla kommunala verksamheter skulle således vara statliga. En statlig enhetlig vård och skola så att alla i vårt land fick likvärdig tillgång.

Man borde få det inpräntat i hjärnan som barn att om man beställer en vara, ska föreslå en date eller överhuvudtaget göra något så gäller alltid frågorna vad? var? när? hur? Det funkar helt enkelt inte annars.

2023-08-15
En flock rödstjärtar flög från havet in mot skogen. De är väl på väg till Nordafrika nu.

Det blir Bratwurst idag och det ska bli så gott! Det var evigheter sen vi hade korv senast känns det som men nu fick vi 2 paket för 27:50 per paket så det blir ju under 15 kr per person och måltid vilket är klart rimligt med de priser som har blivit nu. Johan fiskar så vi äter gratis fisk 4-5 gånger i veckan och då blir matkostnaden väldigt låg ändå. Sen hamstrar jag ost och smör, smöret i frysen och osten lagras ytterligare i kylskåp så trots dyrtider sparar vi fortfarande pengar istället för att låna och det känns väldigt bra.

Fick för mig att det skulle vara väldigt gott med lite vitkål och morot i korvgrytan och så senaps- och pepparrotssås till och jaa det blev mycket gott MEN att göra sås på redning i husbil samtidigt som man gör korvgryta i wokpannan visade sig vara lite av ett vågspel, att få plats med allting och bunken som vi har vetemjölet i var inte så lätt att hälla ur, det fanns absolut ingenstans att ställa ner den på så det råkade hamna ganska mycket mjöl i vasken och mjöl på en våt yta blir degkladd, vilket inte var så roligt att ta rätt på plus att det gick åt en massa hushållspapper extra för att torka upp. Det blev inte bättre av att jag hällde ut diskvattnet ur såskastrullen rakt ner på utemattan och i Johans ena toffel! Det blev han inte överlycklig över precis.

Författaren, Jenny Colgan, vill att man ska gå in på hennes twitterkonto och ge feedback på hennes böcker, nåja hon har visst Facebook med, så det får ju bli där eftersom jag dyrt och heligt lovat att inte göra fler inlägg på Twitter med anledning av att jag blev avstängd för att jag i all välmening uppmanat en kompis med ryggvärk att pröva att hänga sig i dörrposten, varpå Twitter stängde av mig för att jag hade uppmuntrat hen att begå självmord. Så det är absolut färdigtwittrat för min del.

Det verkar nästan som om de försöker hoppa över mattan för att slippa torka av fötterna inne i Servicehuset så jag får väl köpa en matta till och lägga dit, för då måste ju det mesta stanna i mattan och inte kladda ner golvet.

Jag har läst ut "Jul på det lilla hotellet vid havet" den var bra och väckte en hel del köksminnen. Minns första dagen när jag tog en sil och skulle hälla av med, tog fel sort så silen gick sönder. Alla blängde på mig som vad hade de nu fått för dåre in i köket. Hu! det var ingen bra start men sen var de hur gulliga som helst och jag kom att stortrivas. Sen skulle vi ha påsklunch före lovet och hela klassen skulle göra påskbord. Jag anmälde mig för att göra Janssons frestelse. Jag tog första bästa potatis jag hittade och lök och skred genast till verket med att skiva lök och steka. Därefter gick jag på potatisarna och började skala. Då kom läraren farande och skrek - men nej! det där är ju spansk färskpotatis som jag skulle ha till sillen! -Oj förlåt! kved jag, jag hittade ingen annan. Hon rev åt sig mina potatisar och hämtade den gammalpotatis som jag skulle använda. Bra, tänkte jag och började om med skalandet. Sen hämtade jag en stor kastrull med vatten för att blötlägga potatisstavarna i. Efter en stund kom läraren igen och gallskrek - Men människa vad gör du! så där får man absolut inte göra, stärkelsen ska vara kvar i potatisen. Jag försökte förklara att så här hade jag och mamma alltid gjort, för att potatisen inte skulle bli brun innan den hamnade i gratängformen och så blir det krämigare och godare men det höll hon inte med om och sa åt mig att om jag gjorde så på en stjärnkrog skulle jag åka ut med öronen före... ungefär så... Jag blev vrålilsk och skivade och stavade potatis så kniven glödde. En klasskompis tittade förundrat på - Vilken hiskelig fart, sa han. Mina Jansson blev hur som helst fantastiskt goda när de väl var klara och så var det gammalt och glömt. Vad jag mer minns från den festen var att tårtan var helläskig! Det var nån sorts chokladtårta som var besk och nästan helt utan socker så den lämnade jag därhän, tacksam för att jag inte varit delaktig i det projektet..

För det mesta hade vi väldigt roligt i köket och det allra roligaste var när vi gjorde kroppkakor till skolans alla elever. Vi började dagen innan med att koka potatis och förbereda fyllningen och så gjorde vi degen, rullade bollar och kokade, samt gjorde sås till dagen efter. Både lärare och elever blev mycket glatt överraskade och sa att det fick vi gärna göra om. Det var lite stressigt och mycket jobb men så väl värt det.

Pocherad torsk med äggsås fick vi också laga. Jag trodde inte jag skulle tycka om det för jag mindes grundskolans variant som var fullständigt vedervärdig. Jag hade helt fel, det var nånting av det godast jag lagat och ätit! Vi gjorde små veckade lock av papper, förkokade ägg till exakt rätt hårdhet och var väldigt noga med temperaturen på fisken. Ojojoj så gott det blev!

En dag under praktiken ombads jag att göra kladdkaka till en födelsedagsfest, bara så där, utan recept, precis som om jag var en sån som gjorde kladdkaka var enda dag. Jag stod fullständigt handfallen, sen kom jag på att jag kunde googla så det gjorde jag och det är ju gudskelov inte särskilt många ingredienser i en kladdkaka så det gick galant och de blev helt perfekta.

Jag skulle inte lägga mig i det där 40-årsfirandet ju men så var jag ute och kollade om de har nån god mat nånstans på fredag när Johan ska till lasarettet och! då visade det sig att de hade ändrat menyn på Smak av Gotland och serverar tacomeny just den dagen vilket är helt perfekt eftersom Cassandra är glutenintolerant och dessutom älskar tacos. Alla älskar tacos så det kanske blir där, för då slipper Johan planera också och det är exakt så han vill ha det. Vad som helst bara det inte är för dyrt och inget hamburgerkladd samt att han slipper planera.

Någon ringer och frågar om en gul cykel. Johan förklarar var de finns och kunden hittar den. Han tackar för hjälpen och de lägger på. Cashing! hörs det i mobilen efter en stund. Johan sjunger - Håhåjaja, håhåjaja, ja ´e torpare jag å ja har´e så bra.

Finns det nåt äckligare än fiskbullar? Min moster sa att bara det är hummersås till så är det jättegott. Jag smakade. Aldrig mer. Jag klarar inte ens lukten, kan inte vara i samma matsal som en som äter fiskbullar, det går bara inte. Det är som att min egen goda matlåda blir totalt förstörd om nån sitter och käkar fiskbullar alldeles intill.

Så fort det handlar om att man ska vara med och stödja någonting så vill de bara ha månadsgivare. Jag vill inte bli månadsgivare och jag undrar hur många fattiga stackare som så småningom hamnar hos kronofogden för att de helt enkelt inte kan tacka nej till att bli månadsgivare? Om du ger 100 kr i månaden till tio olika organisationer så blir det tusen kronor i månaden. Säg den fattigpensionär som har råd med det? då försvarar de sig med att slingra sig och säga: - Nej, men vi vänder oss kanske inte i första hand till fattigpensionärer. -Så fattigpensionärer som vill skänka en hundring nån enstaka gång till behjärtansvärt ändamål ska inte kunna göra det? undrar jag försiktigt.

Svenska är ett konstigt språk. På engelska heter det the fishes och the fishermen på svenska heter båda fiskarna. Fiskarna tittade efter henne när hon gick förbi och då menar man givetvis inte fiskarna i vattnet utan fiskarna i båten som fiskar upp fiskarna. Ja, ni hör ju själva hur tokigt det blir.

Dottern skickar bilder och videos på sånt som är färdigt till årets spökhus. Det är inte så mycket tid kvar nu så det börjar bli lite pirrigt. Kommer det lika mycket folk som förra året? eller till och med fler?

Torsdagen den 17 augusti. Det är soligt, lugnt och skönt här i Djupvik idag på morgonen. Vi ska handla lite mjölk och grönsaker på vägen till Kovik om en stund. Sen blir det nog en ganska lugn dag, försäljningen minskar för varje dag som går nu. Barnen börjar skolan och hösten närmar sig.

Någon på Facebook skriver till mig på Messenger att jag liknar en apa. Ska det vara roligt? eller? har lust att svara att vederbörande inte är så fasligt vacker hon heller men avstår. Det är en icke-kommentar som inte har något svar, för så skriver man bara inte, eller har jag för höga tankar om mig själv? så jag får kanske skylla mig själv om någon skriver så? Jag kanske faktiskt är rätt lik en apa numera med dubbelhaka och allt och spelar det egentligen nån roll så länge jag inte blir bitter och elak och får en kall misstänksam blick för det vore ju faktiskt värre. Om jag är ful gör ju inte så mycket men om folk inte tycker om mig för att jag är hemsk och elak det är värre, för sådan är jag ju inte gudskelov! Senare förstod jag att det inte handlade om mig personligen utan en sång men eftersom jag inte lyssnar på den sorters musik kunde jag ju knappast veta det.

Jag ögnar igenom dokumentet skickat och betalt och är nöjd med att vi för många år sen gick över från faktura till förskottsfaktura. Det var jobbigt och trist att behöva jaga 30-40 dåliga betalare under hösten och när en kund sedan inte betalade närmre 2000 kr trots påstötning då var måttet rågat och vi gick över till förskottsfaktura. Det har vi aldrig ångrat.

Fredagen den 18:e augusti 2023.

Slår på nyheterna. Hua! bara krig och elände och höjt terrorhot mot Sverige. Klart man blir orolig! har ju barnbarn i Stockholm! och vågar man överhuvudtaget ge sig ut och resa mer eller gå på något stort evenemang? -Borde vi inte fråga nåt säkrare land om vi får hålla Melodifestival där 2024? -Iran? förslår Johan blixtsnabbt.-Haha! de kommer ju lyncha oss hela bunten som hämnd för koranbränningarna, så det är nog ingen bra idé, svarar jag. Undrar hur det blir med Nobelfesten? det måste också vara ett stort frågetecken i dessa tider.

Vi åker till Visby för Johan ska till lasarettet. -Jag går till kupan och ser om jag hittar nån bok och lite kläder till Alexander (Johans barnbarn, snart ett år som växer så det knakar). -Okej, säger Johan det blir en lagom promenad för dig. -Nää, alldeles för långt egentligen, skrattar jag och hoppar ner från husbilen med regnkappa i högsta hugg. Det har regnat och kan ännu komma nån skur, man vet aldrig. Jag promenerar i väg och det var inte så långt som jag mindes det. Det verkar stängt, jag kikar som hastigast på öppetskylten, det står att de öppnar kl. 10.00, jag kollar på klockan i mobilen. Okej! jag är bara lite tidig för klockan är bara 09.57. Jag väntar en stund och tycker att nu måste väl ändå klockan vara tio men det är fortfarande lika mörkt. Då tittar jag mer noggrant på öppetskylten och får då se att de öppnar kl tio alla dagar utom fredag och det är förstås fredag idag. Irriterad vänder jag tillbaka till husbilen på Öster-parkeringen. Vem vet, de kanske har rea i bokhandeln på Öster? Mycket riktigt det var halva reapriset med anledning av att de ska bomma igen för gott. Så trist förstås, att bokhandeln inte överlever i det medieutbud som finns nu men perfekt för mig just idag.

Tacobuffé på Smak av Gotland var det ju inte nej. Det var flera år sen de hade det, fick vi veta väl framme vid disken. Det var schweizerbiff med champinjonsås så gästerna var väl inte överförtjusta direkt men alla åt utom mor och dotter i gänget. Jag skojade lite om det, att bara de som ätit upp maten fick en delicatoboll till efterrätt men givetvis fick de också, för husfridens skull. Sen satt dottern och petade ner tepåse, och pappersservetter på tallriken tillsammans med kvarvarande sås och potatis. -Unga damen får lämna i sin tallrik själv och lösa mysteriet med sopsorteringen, meddelade jag, eftersom jag hade plockat undan alla andra tallrikar. Sen skiljdes vi från lilla familjen och Johan och jag fortsatte till återvinningen för att fylla på gasol och sen vidare till Lerboden eftersom jag ville fylla på vinsatsförrådet- Åh nej! utropade jag när jag såg att hela hyllan med den rödvinsats jag brukar köpa gapade tom. -Ja studentkåren var här för en stund sen sa expediten. Aha! sa jag, ja, men då gick det ju till välgörande ändamål i alla fall och så tog jag den lite dyrare sorten i stället, stack mig på påsen med jästnäring m.m. så det började blöda ymnigt i pekfingertoppen, försökte suga upp blod emellanåt eftersom jag behövde båda händerna för att bära vindunkarna.

Det bar vidare till Lidl och för fösta gången på hela 2023 föll jag för frestelsen att köpa 1 kg köttfärs, det var den färs vi gillar bäst, fläskfärs och den var nedsatt till 79 kr/kg så det blir många mål mat till billig penning med dagens mått mätt och så blev det minst tio kakor vit choklad, en röd paprika och en purjolök. Därefter traskade jag över till Willys och köpte 7 ostar, ett vitkålshuvud och 1,8 kg Barilla spagetti. Färdighandlat? Nää... sen bar det vidare till Jysk och Jula. För att köpa dörrmatta och drapålakan på Jysk och sen gick Johan vidare till Jula för att köpa lim och eventuellt en ny gräsklippare. Jag väntade kvar i husbilen ganska nöjd med att ha traskat runt 5,2 km på en och samma dag. Stegräknare är en självförtroendestärkande uppfinning.

Ja, Johan hittade sin gräsklippare. Allra sist stannade vi till vi Ö&B för att köpa Fisherman´s Friend och salladskrydda men så hade de 6 burkar Heintz tomatsoppa för 89 kr. Har du testat den? om inte gör det. Det är den godaste tomatsoppa som finns. Jag brukar spetsa den med lite koreansk rökt chilipasta och det blir bara vansinnigt gott!

Äntligen hemfärd, trodde vi, för när vi passerade butiken i Kovik var hela gården full med paket, så vi var tvungna att stanna och plocka in dem i växthuset.

Dottern och jag har skrinlagt den planerade Londonresan. Det blir för dyrt helt enkelt. Jag kikar på alternativ, all inclusive till Grekland, Spanien eller Portugal men nää det blir för dyrt det med om man ska ha nåt gott och trevligt utan kackerlackor. Det slutar med att jag kikar på Tallinresa. Det vore ju inte helt fel, med en A-hytt och VR-upplevelse, Fotografiska och kanske några nätter extra i Tallin, klart värt att titta vidare på.

Nu har jag bokat in mej och Wilma med föräldrar på musikalen Matilda på min 70-årsdag lördagen den 3:e februari. Efter föreställningen åker vi hem och avnjuter lasagne och Tiramisu.

Började dagen med spagetti och tomatsoppa det var gott men blev lite slabbigt för jag hittade ingen tång så jag fick försöka fiska upp spagettin ur wokpannan med hjälp av två slevar och det gick så där. Har penslat stortånaglarna. Det är ju så varmt att jag kan gå barfota nu igen. Vi stannar i Djupvik idag, så det blir väl lite halvsemester. Ska göra i ordning några drakar framåt dagen och betala två leverantörsfakturor men det är ingen panik med det, det är ju söndag idag. Halvmulet och lugnt och skönt.

Jag har googlat på Savoiardokex och Galbani Mascarponi till den utlovade Tiramisun till födelsedagen. Kexen finns på Coop men den krämiga gräddiga färskosten verkar lite svårare att få tag på, så det lär jag nog få förbereda i god tid.

Funderar på hur jag kunde svänga från en vuxensemester i Portugal med Johan till ett musikalbesök i Stockholm med fem och ett halvåriga barnbarnet Wilma? Kanske för att man inte får det roligare än man gör sig och med Wilma blir det aldrig tråkigt, så mycket vet jag ju. Så jag såg bara hennes nyfikna blick framför mig när jag ögnade igenom listan med evenemang i Stockholm. Matilda är ju perfekt! tänkte jag, kanske lite förhastat eftersom sonen ringde lite senare och talade om att Wilma kan bli väldigt rädd för väldigt lite när man minst anar det men att de ska förbereda henne genom att se filmen hemma först och då mindes jag ju! Wilma har otroligt mycket fantasi så allting nytt kan förstoras och förvanskas enormt! men det hjälper säkert att se filmen först så går det nog bra. Vi kom överens om att jag skulle köpa biljetter längst ut i raden så att det går lätt att ta med Wilma ut om hon blir rädd.

Johan hittade tången. Den låg i botten i den grå backen precis där den skulle men den är ju mörkbrun så det var väl därför vi missade den. Jag får skaffa en vit som syns... om det finns? Googlar och det finns förstås inte, bara alltång, brun eller metall, sen finns det endast 4 kvar av en vit salladstång i akryl men det är ju inte riktigt det jag söker efter.

De fem näringsämnen som tycks motverka Alzheimers är lykopen, retionol, lutein, zeaxanthin och vitamin E. Köttfärs, pasta, potatis, fiskpinnar och pizza innehåller ytterst lite av de ämnen hjärna och celler tydligen behöver, nämligen tomat, paprika, spenat, sallad, kål, vegetabiliskt fett, ägg, lever, nötter oliver m.m.... om jag förstått det rätt?

På Mastodon pratar vi om hur roligt det är att plocka svamp och jag berättar att ofta blir det bara nejlikbroskskivling, vilket inte är så bara eftersom den är väldigt smakrik och god. Den finns nästan överallt i gräsmattor och i hagar här på Gotland. Tror inte att det är så många som fattar att de går att äta, det är ju oftast inte den första svampen man lär sig även om det kanske egentligen borde vara så, gula kantareller är ju betydligt svårare att hitta!

Kom just att tänka på en f.d. kompis som demonstrativt slängde kaffeinnehållet i muggen över axeln. Några månader tidigare hade jag bjudit på svindyr perfekt tillagad tonfisk som hon sa var jättegod, det var självservering och hon lassade på en rejäl portion och åt bara upp en tredjedel? Gör man så? Jag menar att om man får en färdig portion framför näsan eller nån annan lägger upp åt en då är det klart att man inte behöver äta upp allt men om det är självservering så tar man ta mig tusan inte mer än man äter upp! Det är ouppfostrat och nedlåtande och helt enkelt vidrigt tycker jag. Vuxna människor ska banne mig ha lärt sig att det man själv lägger på tallriken det äter man också upp. Punkt slut.

2023-08-21

Vaknade med tandvärk. Inte jättemycket men tycks inte ge med sig. Har gnott in lite tandkräm runt tanden så nu är det bara att hålla tummarna. Mulet tyst och lugnt här i Djupvik. En dam försökte tränga sig in på toa i servicehuset. Sambon sa att det fanns en mynttoa som fungerade . Hon vände och gick tillbaka till husbilen utan att testa mynttoan. Sen försökte hon nästan rycka tag i handtaget när jag kom ut och frågade -Can I come in? -No, svarade jag barskt och slängde igen dörren.

Har fått ett företagsmail som ifrågasätter hur vi ser ut från ett företag som vädjar till småföretagare att anlita dem för att ta framföretagsprofil åt dem, hur viktigt det är hur man ser ut osv. De har nog aldrig varit hos oss. En mer distinkt och personlig framtoning än vi har finns nog inte och i stort sett gratis dessutom. Den har hållit i snart tjugo år så den lär väl hålla lika länge till om inget revolutionerande missöde inträffar.

Idag verkar det bli en väldigt lugn dag. Jag ska betala en leverantörsfaktura och så får vi eventuellt en storleverans men den behöver vi inte packa upp med en gång. Sen kanske vi gör en liten utflykt till östra sidan av ön imorgon. Varorna som skulle komma har redan kommit och vi har tagit ur handtag ur drakförpackningarna som ska vaxas, packat och beställt leverans till ett paket med glasfiberstavar så egentligen skulle vi kunna tidigarelägga utflykten till idag. Jag ska bara lämna tre böcker och hämta två på biblioteket sen är jag utflyktsredo. Det viktigaste med utflykten för min del är böckerna.

Nu står vi nere vid Sysne udd, vi är alldeles ensamma här på en öde vacker strand.Jag lagade fläskfilégryta med bearnaisesås. Tyvärr saltade jag grytan lite väl mycket så den var inte riktigt lika god som den brukar men nåja, god ändå.

Var inne och kikade på Twitter som hastigast, två stycken har avföljt mig sen jag avföljde den där hemska knäppgöken. Det går kalla kårar bara jag tänker på honom. Hur kunde han ens bara tro att jag skulle kunna önska livet ur honom bara så där? utan orsak ens liksom. Så grym, ogrundad och vidrig anklagelse att det vänder sig i magen bara jag tänker på honom och enda orsaken till att jag inte kan skaka av mig det är hur jag kunde vara så dum att jag inte avföljde honom långt tidigare för han hade ju faktiskt betett sig märkligt flera gånger innan, krävande och självömkande på nåt sätt. Herre Gud! Jag swishade till och med hundra kronor till honom en gång. En gång, sen aldrig mer för jag insåg att han endast behövde de pengarna för egen lyxkonsumtion och egentligen har han antagligen det betydligt bättre ställt än jag. Vidrigt. Sånt ska man passa sig för! jag borde inte skriva det här men han förstörde mitt Twitterliv så ja han är verkligen värd det dubbelt upp! Jävla skitstövel!

Tandvärken har gett med sig lite, livsvärken har tilltagit på tandvärkens bekostnad, vet inte vilken som är värst - besvikelsen eller lidandet, det är väl vilket som antar jag.

20230822

Okej, jag var inte på allra bästa humör igår kväll märker jag när jag läser tillbaka, för så illa är det ändå inte, nästan allting annat i mitt liv är ju ganska perfekt, tandvärken gav med sig, husbilen rullar i väg med oss dit vi vill och just nu halvligger vi och läser på Sysne udd med solglitter i havet, ett stilla havsbrus, lite svagt rassel när nån av oss ändrar ställning, när vi vänder blad, våra andetag och mitt knappande på tangenterna just nu är de enda ljud som hörs.

Fiskgryta med nybakat bröd på Café Skolhuset, Katthammarsvik, Östergarn, kaffe med hembakad kaka på maten. Oj så gott det var, den godaste aioli jag nånsin ätit! och proppmätta blev vi 🥰. Hemlagat i fantastiskt fin miljö med! missa inte detta, en prisvärd upplevelse. Tur att jag inte hade åtsittande jeans eller kjol för då hade jag exploderat, eller kläderna, det är också en variant.

Vi hittade tre stycken stora stolta fjällskivlingar i Ardre, men jag hann inte fota för det kom bilar bakom och smal väg strax innan en kurva så det var bara att slita åt sig och flyga hals över huvud upp i bilen igen.

Eftermiddagskaffe intogs på Strandcaféet i Ljugarn. När vi skulle beställa klättrade en gigantisk spyfluga omkring på bagels på översta hyllan. De var täckta med en trasig nätkupa. De nedre hyllorna med bakverk var skyddade bakom en glasruta och där fanns bland annat morotskaka som såg god ut så vi bestämde oss för varsin sådan. Johan fick en kaffemugg som inte ens var ordentligt diskad och kaffet var slut. De ordnade blixtsnabbt fram nytt kaffe och både kakan och kaffet var mycket gott. Det var nära till en ren och fin toalett. Priset var lite i överkant, 165 kr för oss båda tillsammans, men det var trevlig personal och mysigt eftersom det ligger väldigt fint alldeles vid havet.

Hu vilken tråkmåns hon är den där Maria Gutebring! Jag googlade på henne alldeles nyss. Har hon gjort något brottsligt? Nää, det finns inga noteringar om det. Hon syns inte mer än alla andra heller och hon tillhör verkligen inte de rikare i samhället och hon har bara bott med Johan Hallin i 15 år, sedan 2007 (så det är ju faktiskt 16 år men ändå). Hon är verkligen inte Google-värdig på minsta lilla vis.

Fritt översatt från Mastodoninlägg idag "Om du är rädd för att böcker kan ändra någons tänkande så är du inte rädd för böcker utan för tänkande."

Jag har snart slukat halva Rosengädda nästa" av Emma Hamberg. Underbar målande liten berättelse som skulle passa förträffligt som julkalender eller så. Det är strålande vackert väder, kanske en av de sista riktigt fina sommardagarna och jag sitter inne och läser?! helt galet egentligen men det är så jag vill ha det.

Borde gå och duscha och tvätta håret nu men det känns som att jag måste stanna i husbilen och vakta mitt torn av burkar, termos och alla lite tyngre saker jag kunde hitta för att få gurkskivorna mellan två tallrikar i press. Om sambon kommer in och ska ha kaffe kanske han inte alls förstår anordningen och saboterar alltsammans, det får inte ske. Det är bättre att jag tar en skriv- och läspaus så hinner lagen svalna lagom tills vätskan dragit ur gurkskivorna. Nu är pressgurkan färdig, den blev god men jag lyckades inte pressa ur all vätska klokt. Nästa gång tar jag en tidning ovanpå och ställer mig på tidningen och hela anrättningen, det borde göra susen.

Funderar över det där med smycken. Visst är det vackert men allting över 300 kr är för mig investeringsobjekt att ha i ett kassaskåp. Numera gör jag egna sådana där leksakshalsband av träkulor för att pigga upp ett plagg nu och då annars är jag oftast helt smyckeslös. Jag har nog aldrig varit nån riktig smyckesperson. Jag fick guldarmband och pärlhalsband av mamma men bortsett från att de fick mig att tänka på henne så betydde de aldrig något särskilt. Jo, jag fick ett diamanthalsband av en pojkvän en gång med, vet inte ens vad som hände med det, gav jag bort det till dottern? eller ligger det fortfarande i en byrålåda? Nej, smycken har aldrig riktigt varit min grej och det är sällan jag noterar om nån annan bär smycken eller ej heller. Jo, Johans mamma hade stora roliga annorlunda halsband, det märkte jag och tyckte mycket om eftersom det var hennes personlighet på nåt sätt. Dottern har ett litet vackert designat guldhjärta som hon bär som halssmycke jämt, som hon har fått av sin sambo, det är mycket stilfullt och vackert, klär henne perfekt och passar till allt.

Lyssnar av en händelse på PM Nilssons sommarprat, Skavkulla, Aspö Björkholmen och Karlskrona, mammas uppväxt och mina barndomssomrar där, när jag var ute med kusin Peter och åkte hans alldeles egna motorbåt, när jag åkte vattenskidor på Skavkulla, vilka minnen! Jag hade ju ingen aning om vad det skulle handla om när jag började lyssna.

God mat på Holmhällar. En geting blev intresserad, som tur var gillade han Johans sås bäst som han gärna delade med sig av till den objudne matgästen (det hade inte jag gjort!).

Jag övar mig i simultankapacitet. Spelar V75, swishar pengarna till byggsatsjulklapp till barnbarnen, skriver och läser samtidigt, ja, inte exakt samtidigt förstås men nästan. Det går faktiskt hyfsat..

Hur kan man ens komma på tanken att uppmana pensionärer att "kicka igång" vardagen efter semestern? Som pensionär är det ju vardag/semester året om, eller? såvida man inte fortsätter att jobba trots åldern men då är det oftast så att man jobbat in sig i ett hörn och inte kan sluta oavsett sommar höst vinter eller vår, dag eller natt. Ibland är unga reklammakares fantasi och tankeverksamhet sorgligt begränsad.

Det börjar bli eftersäsong nu och inte så mycket kunder så vi bestämde att vi skulle ta en tur till Storsudret igen över helgen. Vi år god god mat på Holmhällar. Jag tog samma som förra gången, fläskfilé med bearnaisesås och Johan tog lammsmäcka. En geting blev intresserad, som tur var gillade han Johans sås bäst som han gärna delade med sig av till den objudne matgästen (det hade inte jag gjort!). På lördagseftermiddagen fick jag för mig att jag skulle spela på hästar, bara lite, för det var länge sen jag gjorde det sist och nu hade jag ju tid med. Jag satsade 48 kr och vann 258 kr så det tyckte jag vi var värda en flaska Prosecco för, så jag tog fram skumpan ur barskåpet (skåpet under handfatet i badrummet)och stoppade den i frysen en stund. Det var första gången jag drack Prosecco och det var gott men jag tror nog att jag gillar Cava lite bättre ändå.

På söndagsmorgonen sov vi ut ordentligt och sen funderade vi över om vi skulle besöka något på hemvägen. Vi kollade in Majstregården men där var så vansinnigt mycket folk så då bestämde vi oss för Naturrum och Trädgårdscaféet där. Det var ett utomordentligt bra beslut. Vi tittade först på utställningen som var både lärorik och spännande och därefter åt vi vegetarisk paj i kaféet. Slutligen strosade vi runt i den fina örtagården utanför en stund. Det var en väldigt fin eftermiddag.

Måndagen den 28 augusti. Johan ringde vårdcentralen för att höra om provsvaren efter hans senaste läkarundersökning. Det var inte så bra. De hade hittat en liten tumör på njuren, så nu ska han få remiss till biopsi på den. Måtte det inte vara malignt!

Vi hann plocka ihop svamp till varsin svampmacka på vägen till drakbutiken idag. Jag hann till och med rensa, steka med lök och smör och äta min precis innan första kundklungan kom. De var från Norrland och jag berättade att det kryllar av svamp i år. De var inte så bra på svamp men skulle få besök till helgen av en väldigt svampkunnig dam. -Ragga upp henne då, sa jag, för det får ni inte missa. Herre Gud! vad avundsjuk jag blev, Hälsingland med mandelkremla, sillkremla och Gud vet allt, fast å andra sidan har de väl inte riktigt lika mycket Stolt fjällskivling där uppe som vi har här... mycket vill ha mer ;). Vi var rörande överens om att svamp ska man lära sig ute i naturen, gärna en eller två sorter i taget så att man säkert kommer ihåg och an skilja dem åt. Man ska se hur de ser ut i verkligheten, känna och dofta och se var de växer.

På biblioteket börjar de väl snart undra om jag försöker sätta världsrekord i att plöja feelgoodromaner i alla fall om jag inte gör nånting annat än att läsa just sådana. Det gör jag faktiskt, jag hinner med en förfärlig massa annat men jag tittar väl inte riktigt lika mycket på TV längre och det var länge sen jag hann se något på Netflix så det är väl den tiden jag lägger på böckerna, vilket får mig att förfäras över hur många tråkiga meningslösa timmar jag slösat framför TV:n i stället för att läsa en helt fantastiskt rolig och spännande bok!

Jag tejpar fast etikett på paket och säger till Johan att nu får vi en kund. Han ser att jag är fullt upptagen och går ut för att ta emot kunden. Om han hade vetat att jag egentligen var helt klar med paketbestyret så skulle han ha låtit mig sköta den avdelningen, så brukar det vara. Egentligen var jag färdig och redo att ta kund men med tanke på beskedet vi fick i morse kan det nog vara lite bra att han har lite sociala sysslor som skingrar tankarna från en eventuell malign tumör, så det är nog nyttigt för honom att få prata och skratta lite med kunderna. Han hade annars tänkt förbereda fisken till middagen ikväll men den springer ju inte bort och blir inte dålig av att ligga i tio minuter heller. Oj! nu kom det en husbil med som ställde sig olämpligt ute på vägen och de som hoppar ur känner de kunder vi redan har här... vilken röra det blev nu då, hoppas Johan reder ut det, det gör han säkert fast fisken får vänta ytterligare fem tio minuter. Jag gömmer mig här i husbilen tills det är absolut nödvändigt för jag känner inte alls för att trippa ut och kvittra med kunder, svettigt asocial som jag känner mig. Nu plingade det till i mobilen, bra! då har en kund handlat färdigt i alla fall.

Johan öppnar husbilsdörren med en väldigt konstig min. -Vad är det? frågar jag. Hoppas vi inte sålt några stålmobiler med glaskulor. -Varför då? undrar jag, halvkoncentrerat med ögonen ner på boksidan. -Därför att den förpackning som det står ovala i ligger de rektangulära och den förpackning som ska innehålla de rektangulära står det ovala på. Jag gapskrattar -Aha! det var därför jag trodde att det inte fanns några ovala. Tur att nån ville ha dem när vi var här så får vi ändra det imorgon men jag tror faktiskt inte så många om ens någon har köpt nån sån alls i år för vi har ju så många kvar.

Johan ska till lasarettet för skiktröntgen i eftermiddag, så vi blir nog här i Djupvik några timmar till jag har hackat en vitlöksklyfta och värmer pastavatten i wokpannan... hungrig! Det var lite svamp och fett kvar i pannan som jag skrapade ner i en skål, ska återanvända det när pastan kokat klart och så i med en burk tomatsoppa och på med lite ost, det blir nog bra.

Borde fylla på gari åt Johan men orkar inte. Vi har kylskåpet utanför butiken i skjulet som Johan byggt upp som skydd för kyl och extrafrys och så ett bord och några stolar så att vi kan visa hur man sätter ihop stuntkites och foils. Gariburken står i det kylskåpet eftersom kylskåpet i huset är trasigt. Det är väl meningen att vi ska köpa ett nytt till huset så småningom men vad det gäller att köpa vissa saker är det senare än förr som gäller i Johans värld.

Jag var i bokhandeln och köpte två reaböcker och Johan fick komma in tidigare på röntgen så nu har vi sparat in tid så att jag förhoppningsvis kan lämna och hämta böcker på biblioteket.

På eftermiddagen var vi och hälsade på Johans dotter och familj. Cassandra, 11 år var inte med för hon var med en kompis. Vi andra fikade på Träffpunkten i Gråbo. det är alltid lika billigt, gott och trevligt där och så kan man samtidigt se om man kan hitta något bättre begagnat. Den här gången blev det morotskaka och kaffe för 10 kr och två skjortor, ett par fina jeans, höstkängor, en bok och klossar till lille Alexander. Han växer som bara den, 10 månader och har redan storlek 86 cl i kläder! en riktig charmör är han, jättesöt, glad och snäll nästan jämt.

Vi hade bratwurst till middag idag och jag gjorde en coleslaw på morot och vitkål samt pepparrot i och det var jättegott.

Imorgon eller väldigt snart måste vi till bilverkstan med husbilen igen, ett däck small helt plötsligt. Världens smäll! Det var en hund utanför med, den stackarn måste ha blivit dödsförskrämd och kanske tappat hörseln?

Torsdag 230830 Vi ligger kvar i sängen och tittar på nyheterna. En reporter betonar piggvar som Ingvar, vi skrattar så vi hoppar. Någon borde berätta för den stackarn att det handlar om en fisk som heter piggvar med betoning på var som i kuddvar. Johan spinner vidare på temat piggvar.-Piggvar och Valén var ute och gick en dag och så stötte de på Sillén och Laxén.

Öppnar e-posten och får besked av Google att ett av mina foton från pizzerian i Jordbro har haft 90000 visningar, ja du läste rätt, en nia med fyra nollor efter sig!

Vi rullar i väg till verkstan i Sanda och åker förbi Ann Cederlund Bogström. -Oj vad fint hon har det! utropar jag. -Ja, pluttinuttit, säger Johan. Ja, hon är en riktig konstnär som både skriver bra och målar konst som folk vill ha på väggarna, hon är produktiv, skicklig och har fantasi till skillnad från många andra som kallar sig för konstnärer men lever på nåt så kallat verk som de har gjort för många år sen och har krångliga förklaringar till vad det är. Ann gör konst som folk vill ha, som faktiskt säljer, levande konst med droppar, vågor och glans, proffsigt, snyggt och ibland spännande men sällan spännande på utseendets bekostnad. Hon målar figurativt och därmed inte ett ont ord om nonfigurativt, det abstrakta måleriet som Maj Wennerdahl eller Anne Nilsson gör är också otroligt fint och levande och andas livsglädje och vilja, eller Eva Nysäter med sina skira akvareller för att bara nämna några exempel men jag retar mig på de som kallar sig konstnärer fast de faktiskt inte gör någonting annat än kritiserar andra för att göra dåliga saker, isch! sånt gillar jag inte. Fast det kan roa mig lite att de själva betraktar sig som konstnärer bara så där, utan att producera det minsta lilla. Det skulle Johan aldrig drömma om att göra. Han kan givetvis med rätta vara stolt över sina vindfångare och fjäderdrakar och vet att han har en konstnärlig blick men han skulle aldrig skryta med att han är konstnär och säga typ -lämna det till mig för jag är konstnär. Aldrig!

Nu känns det att de håller på och skruvar av och på däck på bilen samtidigt som jag sitter i bilen. Lite lustig känsla och nu hittade mekanikern vingmuttrarna men lite bökigt att komma åt verkar det som. Det låter lite problematiskt under bilen och alldeles nyss gungade hela bilen till betänkligt. De tänker väl inte välta omkull den med mig i? Det fattas tydligen en mutter? Kan nog ta tid det här, de har inte sådana muttrar. Vi kanske blir kvar här... länge. Det blev lite halvfixat så vi ska tillbaka till verkstan om en vecka när de fått hem delar.

Majonnäsdax. Vispade i gott och väl fem minuter men det blev bara rinnigare och rinnigare ju mer olja jag hade i så jag hämtade dijonsenapen, hällde över den rinniga äggoljan i en skål och började om med en matsked dijonsenap och sen lite i taget av äggoljan och den tog sig direkt så nu har jag majonnäs en vecka framåt ungefär.

Det vore lite kul att få en uppfattning om om det är nån mer än jag som är inne och tittar på min hemsida? så nu har jag beställt en gratisanalys av hur många besök sidan har. Jag vet ju att jag själv går in där minst 10 gånger om dan så det kommer ju inte gå att se om det är nån enstaka nån gång i veckan men om det är mer än 10 om dan så märker jag direkt.

Varför köper folk svindyra frysta croissants när det finns billig smördeg? Bara att sätta ugnen på 225°. Skära fyrkanter eller rektanglar lägga på sylt på några, mandelmassa på några och ost på resten och så in i ugnen ca 10 minuter. Pinfärska frasiga. Om man inte kavlar så blir det höga, luftiga, bladiga bakelser.

Innan jag skriver detta så innehåller denna text 63197 tecken och 11260 ord och det motsvarar lite drygt 50 sidor text har jag läst mig till.

Johan har tagit upp idfärs som vi ska ha ikväll så jag ska fixa lite vitlökssmör till. Idfärsbiffar utan fläsk i är superdupergott! men allra godast med vitlökssmör till. Precis när jag ska till att plasta in vitlökssmöret och stoppa in det i kylen plingar ett sms till i mobilen. Jag kollar och får till min förskräckelse se att mitt paket hamnat i Vibble med något som heter Instabox och att jag ska hämta ut det senast den 3:e september. Inte bra, inte bra alls, tänker jag, eftersom vi ska till stan först den 6:e september. Det finns en liten ruta man kan pricka i för att låta paketet ligga längre så jag bläddrar och det senaste datum som går att pricka i är den 6:e september, bra, tänker jag och väljer det. Sen får jag ett meddelande om att mitt paket går tillbaka den 6:e september och det går ju inte för det är ju först då vi kan hämta det. Jag suckar, Johan kommer och tror att det är dags för oss att åka tills jag berättar. Han svänger på laptopen för att läsa och hittar efter många om och men ett telefonnummer och ringer. Det gick att ändra till att det går tillbaka först den 7:e september så att vi kan hämta det den 6:e. Mitt paket är räddat.

Vi ska stanna i Klintehamn på vägen till Djupvik. Johan ska till apoteket och jag ska först till secondhandbutiken och sedan till biblioteket för att lämna och hämta böcker. Jag hittar två tröjor för 10 kr/styck och en fin pekbok för 5 kr. Vi kör vidare till parkeringen och Johan ska till Apoteket och jag till biblioteket. När jag kommer tillbaka hänger nyckeln i låset på husbilsdörren. Jag lägger in kassen med böckerna och lägger nyckeln där fram och sen går jag och låser noga om mig. Jag har ännu inte varit inne i Englunds skoaffär på hörnet och jag behöver ju ett par rejäla gummistövlar. Joodå, de har gummistövlar, väldigt fina sådana men för 7-900 kr och jag hade tänkt mig något för max 500 kr. Jag ser ju att det är jättefin kvalitet men så stort hål i plånboken hade jag inte tänkt mig. Jag talar om att Twitterkompisar som semestrar på Gotland inte åker härifrån utan att besöka deras butik i Roma och det var hon givetvis väldigt glad för att höra. Ska man ha riktigt fina och bekväma skor i hög kvalitet så är det hit man ska gå det ser man direkt när man kommit innanför dörren. Åh! Jag får syn på en svart promenadsko som är exklusivt ergonomiskt och estetisk utformad i högsta kvalitet med dubbla sömmar. Om man sticker foten i den så är man ohjälpligt såld! då struntar man fullkomligt i allt vad ekonomisk verklighet är och säger ja! Jag köper de här! och övertrasserar månadsbudgeten med råge, det får gå på skuldkontot för de här ska jag bara ha. Nej, så gör jag förstås inte men jag drömmer om att våga och tänker att det finns faktiskt de som gör så, alltså är jag en fegis även om det lika gärna kan vara tvärtom eftersom jag kan stå för mitt beslut att stå emot och ändå säga nej medan den modiga köparen faller till föga och köper trots att hen inte borde.

Jag hinner tillbaka innan Johan kommer tillbaka från Apoteket och jag berättar att han lämnat nyckeln i låset. Ja, med Guds lås på nästan allting annat så var väl inte det hela världen tyckte han. Nää, sa jag konstiga människor gör ju så, så det är väl inte så konstigt eftersom vi är konstiga, vi konstiga människor.

Undrar när de är färdiga med den där analysen av hur många besökare jag har på min sida? jag är en otålig typ det ska de ha klart för sig... eller ... inte, för de har väl ingen som helst anledning att bry sig om min otålighet och jag är nästan säker på att de inte har minsta intresse av att läsa det som står å de sidor de analyserar. Antagligen får jag veta om en månad eller två att min sida innehåller si och så många stavfel, fast det egentligen inte är några stavfel utan sammansatta ord, namn och ett och annat egenpåhittat ord kanske, så när allt det är borträknat så har jag ganska normalt antal stavfel, så det så. Sen får jag väl något påpekande om att jag har angivit fel doctype eller så och att min sida borde vara mer enhetlig och inte spreta åt tusen olika håll för att locka fler besökare... mm ... jäsp! allt sånt är fullständigt ointressant. Jag vill bara veta hur många besökare jag haft och inget mer. Så där ja, nu puttade jag in ordet "nyheter" i content, det kan väl inte vara förbjudet? det är ju mina nyheter, dag för dag, liksom, letar man andra nyheter så är det ju bara att gå nån annan stans. Mina nyheter är väl inte sämre än nån annans... nåja, det var väl lite att ta i förstås, men ändå, det är lik förbaskat mina nyheter.

Idag har jag en hel del vardagssysslor som ska ombesörjas. Så här ser körschemat ut: 1. Plocka fram rena kläder och lägga klänningen jag har på mig i vanish och lite vatten. 2. Sätta vin. 3. Duscha, tvätta håret i med konditionering och på med duschmössa. 4. Ladda tvättmaskinen och sätta igång den. 5. Diska glasburkar. Skriva fraktsedel. 6. Skriva ut klisterlappar till drakar och vindspel. 7. Plocka svamp (om jag hinner). Nånstans däremellan ska jag peta i mig lite mat också är det tänkt.

Kom helt plötsligt att tänka på de gamla skrivmaskinerna. Mamma var skrivmaskinslärare men ändå var hon rätt ovillig i att lära mig men jag envisades med att låna hennes kursmaterial och skrivmaskinen och lärde mig rätt så bra på egen hand. Jag tror att mammas ovilja till att lära mig det mest låg i att hon ville ett bättre öde för mig än att bli maskinskriverska eller sekreterare för på den tiden hade alla akademiker egna sekreterare eller maskinskriverskor och en sån skulle ju inte jag bli. Hur som helst lärde jag mig hyfsat att skriva maskin och det har man ju rätt stor användning för när man skriver i datorn med. Vilket min dotter i sin tur snabbt upptäckte och lärde sig på egen hand hon med, rackarns vilken fart hon har över tangenterna nu för tiden!

Det blev en av mina favoriträtter till middag men många svordomar... först så fungerade inte tändningen på gasspisen och sen tog potatisen längre tid än beräknat för grytan fick inte plats ordentligt tack vare den stora wokpannan bredvid. Knaperstekt bacon, karamelliserad lök, vitlök, vitkål, röd och grön paprika i wokpannan samt coleslaw på vitkål och morot. Ja, det blev jättegott så klart MEN jag tänkte redan innan jag började med maten att jag skulle sätta på mig förkläde för att skydda den rena klänningen men nää, jag gjorde ju inte det och så hoppade en flottig bit lök ner på tre fyra ställen på klänningen. Som tur var var det varken curry eller tomat i anrättningen så det gick hjälpligt bort med varmt vatten på hushållspapper, polyester är ju bra på det sättet, att det ofta är lätt att bara torka av fläckarna.

2023-09-01 Redan september. Det var rena skyfallet här i nättras (=natten som var på gotländska) och det ska fortsätta regna av och till hela dagen enligt väderleksrapporten. Ikväll är det tänkt att vi ska ha filminspelning inför spökhuset, vi får se om vädrets makter är med oss. I och för sig ska det mesta filmas inomhus så det funkar nog.

Nu börjar jag få lite ont i magen inför den där filminspelningen, sa inte dottern att det skulle komma fler? bad hon mig i andan om för läänge sedan att jag skulle ta med mina kameror? för om hon har räknat med mig som fotograf och producent då står vi inför stora problem eftersom jag inte har någon zoom på Nikon-kameran och den gamla vet jag inte ens om den fungerar längre och ingen av dem fungerar att vare sig fota eller filma i mörker med. Det här börjar kännas obehagligt och varför svarar hon inte? Dottern filmar med mobil, så jag kan andas ut!

Inspelningen gick kanonbra och regissören var helnöjd med resultatet så det var klart på mindre än två timmar men jag hade glömt hur svårt det är att se i masken och hur jobbig kondensen är som bildas. Dottern har en hel del läckra scener att klippa ihop nu.

Det fick bli dajmtårta till frukost,fanns inget annat. Jag köpte 17 kronor räkor i salladsdisken, kokar ägg nu så blir det smörstekt toast med ägg, majonnäs och räkor till lunch. Räkorna räcker till imorgon bitti med. Helt otroligt gott var det. Jag har en sån där liten puck som man lägger i botten av kastrullen som visar när ägget är löskokt, medium och hårdkokt. Om man låter det gå till precis när det börjar bli hårdkokt, tar upp ägget och lägger det i kallt vatten så blir det så där perfekt lagom med krämig lite fast intensivt mörkgul gula.

Förr duschade jag varje dag, ibland till och med två gånger om dagen. Fattar inte hur jag hann? med jobb och barn och hela baletten. Nu duschar jag en gång i veckan ungefär, det behövs inte mer. -Har du gått och blivit en sån skitgris, du som alltid var så noga förr? skulle min mamma ha frågat om hon hade levt. Man svettas ju inte lika mycket som gammal så det är i och för sig en del av förklaringen, en annan är förstås att vi bor i husbil men en tredje är också att det har blivit dyrt med vatten och värme så man sparar rätt mycket pengar på ett år genom att inte duscha och byta kläder så ofta. I ärlighetens namn är det väl samtidigt så att jag inte bryr mig om det och fullständigt har tappat intresset för mitt utseende med, nåja, det sista var inte riktigt helt sant eftersom jag fortfarande är ganska noga med hur jag går klädd. Det är inte snyggt med åtsittande jeans och åtsittande tröjor om decimetertjocka bilringar väller ut, det kan väl ändå ingen tycka? Kärlekshandtag skojar en del men nää det ser inte ens mulligt gulligt ut, tycker inte jag i alla fall.

Dagdrömmer om att jag har öppnat en Taverna som heter Mackan. Där serveras mackor så klart 1. Gratinerad ostmacka med 2-3 olika sorters ost så att den blir så där frasigt god och smakrik. 2. Ost- och skinkmacka 3. Bacon och karamelliserad lök 4. Svampstuvning 5. Kycklingmacka 6. Skagen med räkor, ägg, majonnäs, lax och svart kaviar. 7. Köttfärsbiff, inlagd gurka, kapris, strimlad isbergssallad (vänta nu, sa jag inte förut att isbergssallad inte är gott till bröd, då ljög jag alltså, eller hade inte så bra koll på vad jag egentligen sa, för på en vanlig macka, till och med varm macka, eller hamburgare, är det så klart gott, det är bara på pizza som det inte är så lyckat, tycker jag), karamelliserad lök och en fantastisk dressing och 8. Pulled pork, med strimlad isbergssallad och bearnaisesås... ungefär så och alla till samma pris 60 kr/st. Bara lite sugen = en macka, lagom hungrig = två mackor, väldigt hungrig = 3 mackor. Längtar verkligen efter en sådan taverna.

Sitter och funderar över vad jag ska ha på fötterna när jag ska ha heldag på stan med dottern, med fika, shoppingrunda, restaurangbesök och sist men inte minst Jon Henrik konsert. Om det hade varit svalare skulle jag kunnat ha FILA-sneakersarna men de är så stora att jag måste ha rejäla sockor i annars glider strumporna ner så det ser väl för galet ut om det är 20 grader varmt, med tjocka sockor alltså? annars får jag ta de öppna sandalerna som jag har gått i hela sommaren och stortrivts i. Visserligen kommer jag se ut som en förrymd lokalvårdare eller sjuksköterska som hunnit byta allt utom skor när jag äntrar Strands på kvällen. På dagen är det nog inte så många som tänker på det men på kvällen när de flesta är lite uppklädda kommer nog en och annan förvånat spärra upp ögonen åt min befängda utstyrsel. Jag har snyggare skor men inte som jag kan ha längre med fotsvamp och ödem i vaderna, inte för längre promenader i alla fall. Kanske kan ha mina bekväma sjukhustofflor dagen och sen byta till något snyggare till kvällen? ja, så får det nog bli.

Slölyssnar på debatt om gängkriminaliteten, resurssvaga familjer, knarket och det ökande våldet...tänker på ett annat radioprogram för länge sedan om en läkare som kämpat för en samsyn på vård och socioekonomiska förhållanden. Han hade flyttat till England med hopp om att bli bättre hörd där. Det spelar ingen roll hur många experter från olika läger som påtalar vikten av helhetssyn och tidiga insatser, det kommer ändå aldrig ske.

Jag stekte bacon och kokade potatis till Johan och så gjorde jag av med det sista av köttfärssåsen, lök, potatis, röd paprika och vitkål som jag värmde på. Det var precis lagom så det gick åt utom bacon och lök, men det kan jag äta till brunch imorgon, ja och så hade vi sedvanlig riven morot och riven vitkål samt rå lök och grädde att stompa potatis i. Mätta och belåtna båda två.

Varför finns mode ens, när det är så outsägligt fånigt? både som företeelse och sen hur det ser ut? I år är det herrarna som vinner, de får ha skitsnygga byxor, ja, bortsett från allt det rutiga då förstås, för de ska man var under 40 och välsvarvat trådsmal för att kunna bära upp, men ändå annars är det rätt snyggt. Fast jo, en sak till är lite märklig, varför tar de bort bröstfickorna på herrskjortorna? Var inte de bra att ha eller? Sen har vi dammodet i år och i synnerhet byxorna, som inte ser riktigt kloka ut, 10 cm för långa och 50 cm för vida nertill, som nån slags fjärilsvingar på fel ställe, helt galet opraktiskt och skrattretande fult om ni vill höra min mening, men det är väl också en markering att man ska väga max 55 kg och var minst 175 cm över marken. Gott och väl så i dessa dyrtider, då får väl vanligt folk slita på det de har i stället, för de går väl inte och köper eländet ändå? det har jag svårt att tro! Sen undrar jag lite över vilken uppfattning modeindustrin har av hur befolkningspyramiden ser ut och statistiken över viktkurvor över lag och i olika åldrar. Kan inte sånt vara lite bra att ha koll på när man ska tillverka kläder till en hel nation och i vissa fall till en hel värld?

Jag ber Johan åka till Klintehamn så att jag kan gå till Englunds skor. Sist jag var där och tittade efter gummistövlar så fick jag ju syn på ett par svarta promenadskor som var så snygga och såg fantastiskt välgjorda och sköna ut och faktum är att jag inte har några riktigt lagom skor att ha den här årstiden som jag både kan gå långt i och vara snygg om fötterna med. Då var jag övertygad om att jag var förståndig och sparsam nog att stå emot ett sådant köp men sen har jag inte kunnat släppa de där skorna med tanken ändå. Naturligtvis hade de inte öppet annat än på onsdagar och lördagar 14-18 och nu var det tisdag förmiddag, typiskt! Den gick förbi ett gäng högstadiegrabbar precis när vi skulle åka från parkeringen. En hade en sån där bakochframvänd keps och Johan sa att sånt gav honom rysningar. -Jaa, sa jag, det är precis som målade surpuppetjejerna med plutande munnar. Det är just de ungdomarna det ofta går dåligt för sen när de blir vuxna. Om det inte börjar med knark och kriminalitet så blir det ändå så att ingen arbetsgivare vågar anställa dem och då går det ju snett i alla fall sen... ja, inte alla kanske, men tillräckligt många av en väldigt onödig anledning.

Jag har fått erbjudande från Pinchos att få en 3D-printad hamburgare eller steak Sandwich för halva priset och av en händelse är det ju just dit vi ska, dottern och jag, på lördag, måste höra med henne om hon har fått samma erbjudande. Aj! nu kom jag på att hon är ju korsallergiker och tål inte morötter så det kanske är samma sak med rödbetor? Vi får se, hon har inte svarat än, men i så fall kan jag ju ta både burgare och steak sandwich och så beställer jag något annat åt henne i stället.

Snuset ska bli billigare, det tycker jag är bra. Det är bättre om folk snusar i stället för att röka cigarretter som är betydligt dyrare och farligare både för rökaren och omgivningen. Allra viktigast tycker jag det är att hålla ner kostnaden eller helt enkelt ta bort sånt som fattigt folk unnar sig fast de inte har råd och därför belastar statskassa och kommunala resurser med sitt onödiga slöseri. Jag är väldigt krass och bestämd på den punkten och egentligen tycker jag inte att någon har rätt att leva över sina tillgångar, den yngre generationen tycks ha en annan uppfattning om det och verkar resonera som att det inte är deras fel att de är fattiga och att köpa godis och kyld Coca Cola framme vid kassan i affären är lika naturligt som att andas, det tycker inte jag. Man måste inte ta det mest lockande alternativet oavsett vad det kostar och om man är fattig och inte har råd så ska man helt enkelt inte det.

Ojojoj vad det blev spring i benen och handling på stan idag. Jag har köpt två stycke Snowdonia Cheddar till mig själv, Rocky Star och Red Storm och sen för att stilla samvetet lite köpte jag på eget bevåg även en wokpanna och ett passande stekpannelock till lilla familjen, har kollat nu och mycket riktigt har de inte det och så köpte jag glutenfri Barilla spagetti, 1 kg Scan köttbullar, 1 vitkålshuvud och en stor paprika till dem, kanske skickar med ett paket bacon också. Nu ska gamla tanten vila benen en stund innan vi ska ner till lasarettet för Johan ska på provtagning, stackarn. När de väl har börjat rota i en så kan de tydligen inte sluta, nåja, bättre att kolla upp i tid så klart om det skulle vara något allvarligt. Jag har tydligen bara gått 3,2 km idag trots allt flängande, fast det är ju å andra sidan mycket mer än jag brukar gå till vardags numera så det är klart bättre än ingenting.

Kollade alldeles nyss läsbarhetsindex för denna text. Läsbarhetsbetyget är 5/5 och omdömet är "Din text är välbalanserad och enkel att läsa! Mycket bra gjort!". Så ni som tycker att den här texten är jobbig och svårläst har fel kära läsvänner, så det så! Inte för att någon har påstått det men visst har jag fått ett och annat näsrynk med anledning av mitt skrivande, det har hänt absolut! inte av de som läst vad jag skrivit vad jag vet, men av sådana som anser att jag inte ska tro att jag är något, hur de nu kan ha fått för sig nåt så dumt som att jag skulle tro det? men så är det ju så att jag inte nödvändigtvis måste ta åt mig av ogillande miner, det behöver jag faktiskt inte. Jag kan fortsätta skriva ändå, för mitt eget höga nöjes skull och det tänker jag faktiskt göra med.

3,5 km blev dagsresultatet när det var färdigpromenerat. Köttbullar, potatis, lök, rödbetssallad , vitkål och morot har avverkats och disken är avklarad. Nu läser jag en stund ur "Vingården för vilda drömmar" den börjar bli riktigt bra...

Jag tittar på Utrikesbyrån nu. Det vänder sig i magen på mig. Jag har bott i Teheran som ung och det som händer med kvinnor och unga flickor där nu är så fruktansvärt vidrigt hemskt att det är helt obegripligt att en hel värld bara stillatigande tittar på! men de persiska kvinnorna kommer att resa sig tillsammans i massdemonstrationer det är jag säker på.

Det som händer i Iran är fullständigt satanistiskt! Jag minns den sista tiden där som igår. En ung pojke och hans fina mamma, lyxen som upphörde i ett slag, hur jag gick mitt i natten ensam på Teherans gator, rädd för att trampa på någon av de hundratals människor som låg och sov på trottoaren, män som bankade huvudet blodigt mot en stenvägg. Två irländska unga killar som tog hand om mig. Jag fick te, en karta och pengar.

Jo, jag har visst glömt att berätta att det där paketet som hamnade med Instabox i Vibble hämtades idag och det gick hur bra som helst. För de som bor där är det naturligtvis en helt förträfflig tjänst, bara att slå in en sifferkod och så öppnas en lucka med paketet i, simsalabim liksom!

2023-09-07

Frukost får bli en stor bit dajmtårta för åtgångs skull, meddelas endast på detta sätt. Det var fantastiskt gott. Slår på nyheterna, kravaller med stenkastning i Malmö. "Det är polismyndigheten som har ansvaret" säger reportern, men är det inte politikerna som bär ansvaret, undrar jag? och det politiska klimat som reportern och hennes kollegor predikat och skuffat undan all annan uppfattning i ämnet? Jo, visst är det så, det vet vi ju alla med facit i hand men vi var ytterst få som vågade anta att det skulle kunna bli så här för 10 år sen, väldigt få faktiskt och vad vi kallades då det behöver jag väl inte säga.

Lycka är när man befinner sig i ett sånt där charmigt ställe i boken att man bara får ett stort leende på läpparna och blir alldeles varm och bubblig i hela kroppen och samtidigt upptäcker att det är en hel timme tills vi ska åka i väg till Kovik för att jobba.

Igår när jag betalade en räkning till Gotlands kommun blev jag distraherad och glömde kolla förfallodatum utan betalade direkt, det grämer mig än. Idag kom faktura från FortNox för Sanda Fiber och det stod förfallodatum 6 oktober och eftersom det är en fredag så räcker det ju med att betala den 3 oktober... nästan en månad dit. Lagom fräckt att försöka få betalt nästan en månad i förväg, men gamla pensionärer lurar man inte... nåja inte alltid i alla fall, gårdagens klavertramp gör sig påmint, den hade inte heller behövt betalas förrän i början på oktober har jag för mig.

En husbil rullar in på gården, Johan hoppar ut. Det var några som hade tappat bort en pinne till en drake. Johan bytte pinnen mot ett paket littauiska kex. Mums! de är goda!

Johan har lagat kylskåpet. Det var skit i röret till gasolen så nu fungerar det bra igen.

Jag har packat köttbullar, 20 stycken i två påsar som fick gå i frysen och 17 st i en tredje påse som är i kylen nu. 30 st lammkorvar varav 28 st har förslutits i dubbla fryspåsar och packats 4 st i varje i 7 förpackningar i frysen och två i en plastpåse här i kylskåpet i bilen, det blir gott med lite köttbullar och bacon till ikväll. Lammkorvarna är till mer än hälften nötkött i, heter Merguez och är svindyra, varje sådant korvmål med två korvar var kostar närmre 40 kr har jag räknat ut alltså 20 kr var endast för proteinet! Nu har jag bara fläsket kvar att packa, måste fortsätta fikastunden ett litet tag till bara...

Så där ja, nu är 7 förpackningar rökt fläsk i frysen och det blev en ynka skiva kvar som blir god till kvällens korv- och köttbullemiddag.

För att slippa alla julbestyr i år bokade jag in Johan och mig på Strand hotell i Visby 24-26/12, en weekendväska med en Bag in box, lite chips och några Snowdonia cheddar, några bra böcker och datorn skulle vara perfekt tyckte jag. Kanske ta ett dopp i poolen och trampa lite i gymmet och så avnjuta två riktigt smarriga frukostar. Jag var lite orolig för hur det skulle bli med maten, har restaurangerna verkligen öppet på julafton och juldagen, stackars personal! så långt hade jag liksom inte tänkt, så jag googlade mig fram till Strand hotell julen 2023 och de tänker tydligen satsa stort på just julen 2023 med särskilda julrum! Helt fantastiskt, jag blir riktigt lyrisk. Inte för att vi vill betala extra för att få ett julrum för vi har ju bokat in oss för att slippa julen och dessutom vill jag inte sova med granbarrstoft och Johan avskyr stearinljus särskilt när man släcker dem, men det är ju kanonbra för det vittnar så klart om att restaurangen är öppen även för middag på kvällen. Det kan ju vara trevligt att slippa svälta över julen bara för att man valt att bo på hotell enbart för en riktigt fridfull jul och miljöombyte och nu verkar det ju faktiskt som vi slipper just det, svälta bort julen alltså. Nu ser jag verkligen fram emot en hotellvistelse över julen. Väl investerade pengar med för att ordna med julmiddag är minsann inte billigt i dessa dagar och sen står man där med en massa julmat som ingen vill ha, så om det här blir lyckat så blir det antagligen inga fler julmiddagar hos oss... hoppas jag.

Googlar efter lämplig skrivarkurs. Överallt pratas om att man måste ha en berättelse med en röd tråd. Nää, det är just det,att det saknas en röd tråd och det saknas en sammanhängande berättelse, den enda som självklart finns är från vaggan till graven, den vägen ska vi ju alla vandra men den ser väldigt olika ut och min är väldigt krokig och har många återvändsgränder, stopplikter, starta i motlut, fickparkera utan sikt m.m. Det är väldigt få raksträckor med underskön havsutsikt på mitt livs bana utan det är mest väldigt krokigt, backigt och guppigt på grund av dåligt vägunderhåll, stora traktorer som ligger framför och blockerar och idioter som gör livsfarliga omkörningar utan sikt. Vill du byta eller veta mer? Det är därför jag verkligen behöver en bra berättelse och att med fantasins hjälp få drömma mig bort till den där vidunderliga raksträckan som har ett fantastiskt mål i sikte.

2023-09-08

Jag drömde i nättras. Det är inte så ofta jag kommer ihåg mina drömmar men den här är så glasklar, som om den hade inträffat på riktigt. Jag gick igenom en galleria och vid ett hamburgerställe, till vänster om mig råkade jag titta ner i en papperskorg och där låg en tidning som hade varit hoprullad med vikt upp sig i fallet och inuti den 2-3 hundralappar, ett dataskrivet papper, nån räkning, beslut eller något samt en massa urklipp. Jag tog upp tidningen med innehållet och la i fickan. Bakom mig hörde jag en yngre man säga: -Jag funderade på det där. - Men då är de ju dina sa polaren, efter henne vetja´! Han följde efter mig och jag hade vid det laget plockat upp tidningsbunten för att kolla närmre på vad det var. Då började han slita i mig och jag skrek åt honom.-Du rör mig inte, jag tänker gå till polisen med det här. Han backade förskräckt, varpå jag sa att med dig är jag inte klar ändå, jag kanske går till polisen för din räkning med och då såg han dödsförskräckt ut och vände sig om och sprang. Jag gick till polisen och han som tog emot mig var närmre två meter lång, mörk, hade lockigt hår och en rutig skjorta över en liten kulmage. Jag ursäktade mig för att inte ha förhindrat fingeravtryck, korkat nog, för vilken helt vanlig civil person tänker på sånt när man hittar en pappersbunt med några hundralappar i en papperskorg? Han skummade pappret, som tydligen var något beslut från invandrarverket, och hittade ett telefonnummer. -Här ser du, sa han och drog med fingret under ett mobilnummer. Han tog upp sin mobil ur bakfickan och slog siffrorna med ena handen, hur kan man ens göra det? jag blir lika imponerad varje gång jag ser nån göra så. Nähäpp, inget svar... Ja, sen vaknade jag och drömmen var slut. Jag försökte minnas vad som fanns mer i den där tidningen. Det var ett utrivet porträtt av ett barn, troligen en flicka i röd tröja, mer minns jag inte.

Automatisk uppläsning av text med Siri och det fungerar men hu vilken monoton röst! olidligt att lyssna på.

2023-09-09

Idag ska dottern och jag ha en heldag tillsammans. Vi ska fika, shoppa, äta och gå på konsert. Det ska bli så fantastiskt roligt!

Först ska vi till Kovik så jag hinner duscha och byta om. Ja, Johan ska öppna butiken och ha öppet idag förstås. På vägen dit har jag bett honom att vi ska stanna till i Klintehamn och kolla när Englunds Skor har öppet idag. Jag har för mig att det är 12-16 men det kan också hända att det är 14-18. Om det är 12-16 så är jag kanske 2000 kronor fattigare men ett par otroligt sköna och snygga promenadskor rikare, förutsatt att dottern vill ta omvägen och köra tillbaka för att prova ... om det är öppet vill säga.

Tänk vad härligt det är att omge sig av goda vänner. Vänner som bryr sig och som man kan prata om vad som helst med. Inte de där elaka smygarna som säger något helt annat bakom ryggen efteråt, utan vänner som man kan lita på i vått och torrt. Det är ren lycka och trygghet det! och jag har aldrig ens för en sekund ångrat att jag sagt upp bekantskapen med onda krafter, ibland är det de själva som tröttnat eller vänt rygg och lika bra är ju det.

Det blev nya fina skor från Englunds för de öppnade precis när vi åkte för att kolla öppettiderna och det blev även just de skor jag siktat in mig på. Känns som att gå på moln! så nu är jag 1180 kronor fattigare men ett par härliga promenadskor rikare, handgjorda i Portugal, specialgjorda för bredare läst i äkta skinn. Det känns riktigt lyxigt.

Vår på-stan-dag tillsammans blev exakt så bra som jag hade hoppats på! Först hittade vi ett nytt Outletställe för märkeskläder. Dottern hittade en lång ribbad polotröja som var perfekt på henne för under 300 kr. Sen hittade hon två par skitsnygga kostymbyxor och en stickad klänning som blir helt perfekt när det blir lite kallt på kontoret i vinter men som hon också kan vara fin i eftersom färgen var på pricken rätt. Därefter gick vi till Flying Tiger Copenhagen för jag skulle ha lökpulver. Tyvärr har de slutat med fröpåsarna men jag köpte en anteckningsbok som det står "I do it my way" på, tyckte den kan passa att ha med på föredraget imorgon. Det var vackert väder hela dagen och vi fikade på det lilla mysiga bokkaféet precis till höger innanför Österport.

Sen promenerade vi hela Adelsgatan och slank in i en liten kristallbod. -Här inne kan vi hitta spökgrejor, tyckte dottern. Spökgrejorna lyste med sin frånvaro men jag hittade en pendel som jag inte kunde motstå med en mässingkula nedtill och en liten pärla upptill att hålla i och så fick jag den i en liten ljuslila påse. Vi hade parkerat bakom busstorget och la in det vi handlat i bilen, vände tillbaka och blev insläppta på Pinchos en timme före bokad tid. Jag ville inte ha ett bord för två med höga stolar, för eftersom jag är lite överviktig känns det instängt och obekvämt att sitta så, så jag bad om att vi skulle få ett bord med låga stolar. Det tog en kort stund att ordna och sen fick vi ett perfekt bord som vette ut mot en bakgård mot muren på övre våningen. Där var det lugnt och skönt och gott om plats. Min 3D-printade steak sandwich smakade verkligen kött och var jättegod! Vi pratade lite om det stundande spökhuseventet, åt och njöt. Sen gick vi till bilen, åkte ner till hamnen, parkerade och gick till Strand för att gå på konsert med Jon Henrik Kjellgren. Wao alltså vilken upplevelse!

Först när vi skulle gå in gav dottern till ett litet rop. - Nej! vi har fått platserna längst fram 24 och 25. -Äsch, det kanske inte är så farligt menade jag, vi lär ju i alla fall se vad de har för skor. Dottern fnissade, jo, det var ju sant. När vi väl satt oss tillrätta upptäckte dottern att vi satt precis nedanför gigantiska förstärkare. Hon pekade och sa: - men jag är mer orolig för hur det ska gå med de där! mm sa jag, vi får se. Ett par kom och satte sig bredvid oss och noterade samma sak. Sen sa han att han tyckte att det var konstigt att de inte hade bättre koll när man gick in. -Nää, jag noterade samma sak, sa jag. De förklarade för folk hur de skulle gå för att komma till sina platser och jag viftade bara med biljetten på flera meters avstånd och hojtade: -vi vet! Kontrollanten skrattade bara och sa att det var bra att vi visste. Sen berättade jag om när vi var på Johan Glans i somras och vi skulle visa handväskorna så att vi inte hade några vapen eller vassa föremål med oss. Jag hade en sån där liten mattkniv i botten på väskan som jag inte ens tänkt på att jag hade. Jag visade upp väskan ordentligt men de såg den inte. Han skrattade och sa att jaa på Johan Glans var vi med och där var det ju en figur som gjorde en kupp och klev upp på scenen. -Jaa, skrattade jag tillbaka men Johan räddade det galant genom att påpeka att han var professionell, vilket han ju verkligen var med. Det var ju som som det hörde till showen nästan. Väldigt skickligt räddat. Lite märkligt att vi hamnade precis bredvid ett par som hade varit på Johan Glans föreställning med! Senare under showen ordnades det allsång. Vi skulle alla jojka, tyckte Jon Henrik. Det var jättekul och vilken pipa han hade alltså, han som satt bredvid mig och som vi hade pratat med lite före föreställningen, helt otrolig!

Att förstärkarna stod snett till vänster framför oss på scenen gjorde inte så mycket, man vande sig och det var inte alls så att man fick ont i öronen, snarare gav det en närhetskänsla som kändes i magen och hela kroppen, så det var snarare en förmån att sitta så nära.

Jon Henrik tog även upp miljöförstöringen och att det är så tråkigt med allt våld och att allting mäts i pengar trots att det inte gör någon människa lycklig egentligen, utan det är vänskap och naturen som i grunden är det vi behöver mest, vi behöver varandra och jorden vi står och går och verkar på (nu sa han förstås inte exakt så men det var som jag fattade det andemeningen). På hemvägen reflekterade dottern över vad han hade sagt och hur väl det stämmer med verkligheten, att det är skrämmande hur mycket tilltro till materiella värden vi har. En sak kunde vi skåla spiknyktert på, dottern och jag och det var att det är sjukt dumt att ångra på dödsbädden att man inte unnat sig att ha roligt för att man varit alldeles för upptagen med att försöka förstöra andras glädje med Jante och avundsjuka och att jaga mer pengar och dyrare, lyxigare prylar genom hela livet.

Vaknar till en dimmig måndag 2023-09-11

Idag ska Johan på titthåls-operation. Han var så nervös så han väckte mig före sju i morse, fast han inte ska vara på lasarettet förrän vid tio. Lite läskigt är det ju men det går nog bra.

Igår var jag på föredrag om skrivande på Klintehamns bibliotek. Christer Jonson, en av Sveriges mest kända grafiker var en av föreläsarna samt en formgivare från Bonnier och nån mer yngre förmåga som jag inte minns namnet på. Jag hade inte kollat innan vilka som skulle förläsa så det blev en besvikelse att det inte handlade mer om själva skrivandet och skrivandeprocessen utan mer om bokens formgivning, så klart, när de det var typografer och formgivare som höll i det hela. Det var så klart givande och intressant ändå. De berättade bland annat om hur svårt och viktigt det är att göra rätt val beträffande typsnitt, papper och omslag. Boken ska signalera "Köp mig!" och då måste den vara intresseväckande och stå ut från mängden. De förklarade också varför det är så viktigt med kortare stycken, att man delar upp texten så att det uppstår naturliga pauser. Christer kallade det för "de vita musklerna". Det är också viktigt med balans på boksidorna. Boksidan ska andas! och bokformgivningen är skelettet där det måste finnas en balans mellan höger- och vänstersida.

Nu har jag ca fyra timmar att slå ihjäl innan Johan kommer tillbaka. Klockan har redan hunnit bli tio, så jag kanske skulle ta en sväng till bokhandeln igen och se om det finns något mer jag vill ha där innan de bommar för gott?

Affären har upphört! och STÄNGT stod det i skylten till bokhandeln. Snyft! Så jag styrde stegen till COOP där jag hittade Johans favoritbröd nybakat. Det fanns två stycken så jag tog båda. Därefter gick jag till Systembolaget och köpte en svindyr flaska päroncognac som dottern säger är vansinnigt god. På tillbakavägen ringer Johan och säger att han inte har blivit insläppt än och just precis då kommer de för att hämta honom. Jag kom precis i tid för att hinna ställa om P-skivan.

Operationen är klar. Det hade varit besvärligt för bedövningen tog inte klokt och nu ska han vila i två timmar och får inte äta något. Han är antagligen utsvulten när han kommer tillbaka. Bröd finns ju och jag vet att han helst äter mackor men det är ju inte mat och så måste vi stanna vid Kovik och ta hand om en storleverans samt packa ett paket som ska i väg imorgon, egentligen tre, men två är inte så bråttom med så de kan vi ta imorgon i stället. Jag kikar på Kronholmens golfrestaurang, de har köttfärslimpa och fisk- och skaldjursgryta idag och det låter ju jättegott, osäker på om han vill det men jag kan ju alltid föreslå.

Nån gång i livet är det väl meningen att jag ska lära mig att inte planera så förbaskat mycket, tänk om jag bara kunde släppa det där med planerandet? vad oerhört mycket enklare allt skulle vara då! Nu blev det inget Kronholmen och inget annat heller. Johan kom halvkrypandes tillbaka och mådde inte alls bra. Han var alldeles darrig och kunde knappt svara på tilltal. Eftersom det är svårt att veta om det är allvar eller inte beträffande honom blev jag först irriterad. Han sa att han ville göra i ordning en macka och kaffe själv men så hördes en duns från köket, han svimmade. Helt lätt, bara några sekunder. Jag frågade om jag skulle ringa 112, inget svar, så jag gjorde det. Då hojtade han till och frågade vad jag gjorde. -Nej! skrek han till, om det skulle ringas så skulle han göra det själv, så jag la på igen precis när någon svarade i andra änden. Sen ville han att jag skulle kolla och snygga till i köket. Det hade inte inträffat någon katastrof, bara en halv mugg med te som hade vält. Jag sa att jag hade ju väntat hela dagen utan att veta hur vi skulle göra med mat eller någonting så jag tänkte gå till McDonalds och köpa en hamburgare. Ja, det förstod han och bad mig bara att inte vara borta för länge. Nejdå, sa jag, jag ska bara köpa en burgare och ta med mig tillbaka. Jag halvsprang till McDonalds och köpte en dubbel cheeseburgare att ta med och åt på vägen tillbaka till husbilen, Gud så gott det var! kunde inte vara mer perfekt. Johan ringde för att höra hur han skulle göra och de tyckte att han skulle ta sig ner till akuten för att kolla upp, så han ringde sin dotter och hennes sambo, John kom och hämtade honom. Du undrar förstås varför inte jag kunde köra ner honom? Nej, för självklart har jag inget körkort och har aldrig haft. Det enda jag lyckats ta var mopedkörkort och det får man knappast köra husbil med. Suck!

Mobilen ringer nere från lasarettet. De vill göra en röntgen för att kolla så att han inte har nån inre blödning i magen efter undersökningen tidigare idag. jag har läst ut "Vingården för vilda drömmar" och påbörjat "Larma, släcka, rädda Rosengädda" och jag hinner väl se klart Idol innan de är färdiga med honom där nere, såvida det inte faktiskt är en inre blödning för i så fall behåller de honom naturligtvis, blir lite orolig när jag tänker på det, hur han darrade och att han svimmade, inga goda omen precis! Han ringde från sjukhuset igen. De har röntgat nu och ska bara kolla bilderna så hör han av sig sen. Efter att ha skvallrat om sambons misstänkta blödning i magen på sociala medier och fått styrkekramar från både höger och vänster växer oron i mig och jag ångrar bittert att jag var så irriterad tidigare i eftermiddags när han kom tillbaka. Tänk om det faktiskt är något farligt?! Jag har bara kommit till sidan 23 i "Larma, släcka, rädda Rosengädda".

Ja, det var en liten blödning i magen efter ingreppet så han blir kvar för observation men värdena är just nu bra i alla fall... så det är bara att hålla tummarna. Han mår inte dåligt så länge han ligger ner i alla fall... Han har kontaktat John att han kommer till Östers stora parkering en gång till ikväll och hjälper till att flytta husbilen för jag får inte stå där jag gör över natten.

Behåll ditt dagjobb och öva, sa de just i Idol och det gäller ju skrivande med, så klart.

2023-09-12

Blev väckt av sopbilar och varubilar kvart i sju. Värmde vatten till en kaffe latte och sms-ade Johan att han skulle ringa när han vaknade. Han ringde nästan direkt och berättade piggt att natten hade varit lugn och han hade fått sova bra. Han har fortfarande dropp och de har varit inne med jämna mellanrum och tagit blodtryck och blodprover så han får fortfarande inte äta och får veta mer vid ronden kl 10. Jag får helt enkelt koppla av med morgon-TV och en lässtund. Kanske tar en tur och handla lite sen framåt tio när de öppnar.

Lyssnar lite på A-kursen med Emma Frans. Det handlar om koranbränningarna och vilka lagar som styr och vad yttrandefriheten innebär. Det handlar bland annat om vilket budskap yttrandet förmedlar. Jag tänker osökt på mitt förslag att hänga sig i dörrposten. -Jag menar, hur kort ska man vara? eller hur hög ska den där dörren vara för att det ens ska vara möjligt att faktiskt hänga sig i den? Självklart menade jag att man skulle hänga sig med fingrarna om karmen för att räta ut ryggen, vilken jävla tokstolle att tro något annat! Rimlighet är också ett bra mått på om någon har begått yttrandefrihetsbrott eller ej. Fast allting är ju inte så himla rimligt egentligen. Det är rätt ofta man har all anledning i världen att skaka på huvudet och undra om det ens är möjligt. Som nu idag på morgonnyheterna när de konstaterar att det behövs kompetenshöjande åtgärder för att behandla de mycket unga grovt kriminella mördarna. Inser man det först nu?! Det är i så fall riktigt skrämmande! och tror man på fullaste allvar att ett år till i skolbänken för plitar, socionomer, lärare och poliser är lösningen på problemet? Behövs det inte lite fler hjälpande och stöttande händer på tidigt stadium? kanske problemet är av mer ekonomisk natur? att det helt enkelt behövs så många fler? och att det faktiskt inte går att prata sig ur problemet, att år från år bara konstatera att problemen växer utan att faktiskt göra något åt dem.

Johan ringde från lasarettet. Ronden hade varit där och allt såg bra ut så han blir antagligen utskriven efter lunch. Han skulle få två mackor nu. Jag måste betala lite till för parkeringen och så tar jag väl en promenad på stan en stund.

Jag hittade kökshanddukar, frysetiketter och en vettig spagettislev och så hade de 1 kg morötter för 8:90, 2 dl gräddfil för 10 kr och lökpulver så det handlade jag förutom en liter mjölk som jag gick dit för i förstone.

Nu har jag ätit resten av grytan tillsammans med 2 rejäla klickar gräddfil och två brödskivor samt ett halvlitersglas med saft så jag är mätt och belåten. Johan har ringt och meddelat att han får fiskgryta på lasarettet och de har en matsal där för de som är så friska att de kan gå dit själva så då blev det riktig mat till oss båda.

Min hobby och stora kärlek och beskyddare, svensk Crocodile Dundee och Shaman är på fötterna och hemma igen. Ordningen är återställd och lyckan är fullständig.

Pendeln! Jag har alldeles glömt bort att jag införskaffat en riktig pendel, en som valt mig och så struntar jag bara i den, den måste vara jättestött på mig vid det här laget!

Larma, släcka, rädda Rosengädda har lurat mig att köpa " Franska kökets stora kokbok" på 800 sidor! på bokbörsen för 132 kr inkl frakt.

2023-09-13

Börjar dagen med baconmackor. Klipper av en tredjedels paket bacon och brer ut skivbitarna i stekpannan och stoppar in resten i kylen igen. Skär tunna skivor av en påbörjad lök och i med det i stekpannan. Två skivor Balders bröd åker i med samt några skivor hushållsost och några skivor lagrad ost. Tar upp alltsammans när löken karamelliserats, bacon och bröd fått färg och osten smält och inte fastnar i pannan längre. Fett, sött och salt och underbart! Det har regnat i nättras men nu börjar solen titta fram och ett lugnt vågskvalp mot stranden är ett vackert ljud.

2023-09-14

Det är trångt i husbilen ibland, som på morgonen när den ena står i köket och äter frukost och den andra måste på toa. Då blir det -Tut, tut! - Vaddå? jag är väl ingen bil eller? -Jo, skratt, du är felparkerad.

Bacon, vitkål, lök, potatis, morot, paprika plus en skvätt olja, sherry och soja, stekes fem minuter och så på med en klick gräddfil. Dagen är räddad! Nåja, Johan blev inte glad precis för han är överkänslig mot dofter och lukter spelar ingen roll om det luktar illa eller doftar gott, allt luktar vidrigt enligt honom, så helst ska jag laga luktfri mat, hur nu det ska gå till?

Omslaget till denna lilla bok är klart. Jag skickade det som bild på Facebook till en kompis först och det var tur för jag hade baksidan fram och framsidan bak först. Europeiska vyplaceringsmetoden har alltid varit ett mysterium för mig och på intelligenstestet inför SWIT-utbildningen i webbdesign konstaterades det att minnet och problemlösningsförmåga var det inget fel på men ´varför hade jag kastat iväg orienteringsförmågan så långt bort jag nånsin kunde? ja, det är nog så. Jag föddes nog utan nån sån.

När slutade folk att röka? Visst var det på 1980-talet nån gång? Jag började sluta med hjälp av nikotintabletter i början av 2000-talet, 2003 eller 2004 tror jag. Hur som helst var det när jag jobbade på försörjningen med att göra hemsidor åt kommunen och just då hade jag anknytning till lasarettet och vi blev alla bjudna på antirökföredrag. Den som var mest aktiv fick en maskot i form av en giraff och det var jag som fick den. Jag cyklade hem med nikotintabletter den dagen och mäkta stolt över min lilla giraff, så från och med den dagen rökte jag inte längre på dagarna utan endast på kvällen när jag kom hem, på dagarna var det nikotintabletter som gällde. Det gick bra men kostnaden blev i stort sett densamma för jag rökte ju på kvällarna och nikotintabletterna var ganska dyra de med.

Jag vågade varken släppa rökning eller nikotintabletter förrän jag flyttade hem till Johan. Då insåg jag att jag måste sluta röka helt för att inte lukta och efter några år så är jag äntligen mogen för att sluta med nikotintabletterna med. När jag väl gjorde det så upptäckte jag att det inte var svårt alls och att jag egentligen hade kunnat sluta med dem långt tidigare. Tänk så mycket pengar i onödan!

Det var en enorm frihetskänsla att bli av med den lasten helt och hållet. Helt plötsligt hade jag råd att unna mig både det ena och det andra. Det var aldrig någon som helst tvekan att ha råd med tandläkare, nya kläder, nöjen, vin och god mat, presenter eller vad som helst. Jag var rik fast jag var fattig! för eftersom jag alltid tvingats vända på slantarna för att ha råd med cigg och sedan nikotintabletter så hade jag de pengarna över till annat nu och det var betydligt mer än jag hade trott!

Spagetti med pastasås bestående av bacon, lök, vitlök, röd paprika, en skvätt olivolja, en skvätt sherry, en skvätt soja, 1 tsk koreansk chilipasta, en burk Mutti krossad tomat, timjan, salladskrydda och lite dragon plus en skvätt mjölk och så riven lagrad ost och gräddfil till. Det blev jättegott med lite riven morot och vitkål till. Efter disken tog jag en Frappe med en skvätt Jägermeister i och nu tittar solen fram.

Dottern som är ekonomikonsult ska göra en blogg som ska heta AvdragsGill och Gill ska alltså på ett lättfattligt och lite roligare sätt förklara ekonomiska förlopp. Idag på eftermiddagen kom dottern till Djupvik på avtalad tid för fotografering. Fröken AvdragsGill hade rosa peruk, svart slokhatt enorma knallblå solglasögon, en sexig rosa blus och snygga gråsvarta kostymbyxor så det var ju inte så rasande svårt att få till lite lustifikationer.

På vägen till Djupvik hämtade jag ett paket med kokboken "Franska kökets stora kokbok" på närmre 800 sidor. Den är stor, tung och matnyttig. En hel del recept är förstås inte tillämpbara, sådana med viltkött, vissa fisksorter, grodlår, gåslever,tryffel m.m. och några verkar väldigt svåra men det finns en hel del tips att hämta ändå.

"Fem tecken på att din partner slutat älska dig" och "Dricker du fler än fyra öl på en kväll? sök hjälp" Vem i helvete läser sån smörja? Självmordskandidater eller? Nej man blir inte alkoholist, förlorar hus och hem, kompisar och jobb och, får skrumplever samt dör knall och fall av att dricka fem öl på en kväll och det finns absolut inga säkra fem tecken på att partnern tappat intresset eller sökt sig till andra domäner på grund av fem ändrade beteenden men din osäkerhet och misstänksamhet kan givetvis få din partner att undra och kanske vackla om du kommer med tjatiga och irrelevanta frågor, det är ju självklart rimligt. Så varför gräva sin egen grav med att oroligt svälja påhittat destruktivt nonsens?

2023-09-16 och lördag.

Idag är bönderna på gång tidigt här i Djupvik. Vi klev upp vid halvåttasnåret som vanligt och Måns är redan på väg till Lillön för att hämta lamm. Ja, lammen står ju redan där längst ut på piren! Jag tar med mig kameran och går ut. Vackert väder och solen i ryggen det kan inte bli mycket bättre. Klick där satt den! Det är gutefår med horn och de var väldigt tjusiga där de stod längst ut på piren tålmodigt väntande, de bräkte lite undrande men visade ingen som helst otålighet. Jag rätade upp bilden i Photoshop och la ut den på Pixabay, en sådan där fribildscommunity som jag älskar just för att man kan dela med sig av egna bilder och får använda andras som man vill utan att betala en förmögenhet.

Det är liv och rörelse här idag. Ett gäng på minst 50 tävlingscyklister drog just förbi, några är kvar här för paus verkar det som. Uppe från hotellet hörs basdunk, de håller på och förbereder för bröllop senare idag.

Min nya fina pendel ska nu testas på hästarna. Håll tummarna!

Det är helt klart så att man lever längre och friskare utan alkohol. Det är inte så att man per automatik är opålitlig, fattig, sjuk och eländig på alla sätt och vis för att man dricker öl, vin eller sprit på kvällarna och det är inte heller så att man blir våldsam, egoistisk och oekonomisk bara för att man dricker. Egenskaperna följer inte automatiskt med drickandet som en del icke-drickare tycks tro och man kan faktiskt leva ett ganska långt och lyckligt liv även som drickare. Ja, jag kallar oss för drickare och inte alkoholister eftersom det begreppet är en stämpel som faktiskt inte stämmer på de flesta som dricker. Så nu har du min uppfattning om det. Jag tar mig några sängfösare och trivs med det och det tänker jag fortsätta med. Ärligt talat så dör jag hellre än att hamna på ett ålderdomshem där personalen bestämmer vad man ska äta och dricka, jag har mycket svårt att tänka mig att en sådan tillvaro skulle vara människovärdig.

Jo det var en sak till jag kom att tänka på beträffande det där med drickande eller inte och det är det där med pålitligheten. Tycker du att alla nykteriskter är pålitliga? Har du aldrig träffat en opålitlig nykterist? Det har jag, många till och med och de där spiknyktra talibanerna, sufisterna, islamisterna med flera, tycker du att de är pålitliga? det tycker inte jag, fast nyktra är de garanterat.

Hur pendeln klarade det där med hästarna? Nej pendeln hade inte alla hästarna hemma, eller rättare sagt ingen häst hemma. När fem resultat var klara hade jag fem bockar och inget R så jag orkade inte ens se klart. Jag har inte slutat lita på pendeln men jag måste nog öva mer.

Gjorde en gryta på vitkål, morot, purjolök, gul lök, vitlök, resterna av pastan och fläsket, tomatpuré, soja, sherry, koreansk chili, salt, socker och grädde. Gott tyckte vi och blev mätta och belåtna båda två. Lite rester är bra att ha när man inte har något annat.

Sommaren tar ett sista flämtande andetag. Det var bröllop här i går. Dans och tjo och stim mellan sju och nio på kvällen, sen var det tyst. Ett snällt bröllop.

Veckans tråkigaste dag. Sömniga söndagen och det är redan 17:e september! Jag har alltid, hela mitt liv tyckt att söndag är veckans tristaste dag. Söndagen är den stängda dagen och när jag var liten var precis allt utom kyrkan och pressbyrån stängt. Några bussar gick men endast några få turer på söndagarna.

Det sista av gårdagens gryta blev min frukost. Mums vad god den var. Johan grymtade lite över att jag hade gjort av med hela gräddförpackningen. Tänk att folk inte fattar att det hemliga med all god mat, att med extra goda saker i den så blir den godare alltså är det svårt att misslyckas om man har i lite lök, koreansk chilipasta, socker, salt, soja, grädde och sherry, nästan omöjligt faktiskt och om man inbillar sig att nyttig mat är god så åker man på många blåsningar, för kött, potatis och grönsaker utan en god sås till smakar ingenting, i alla fall inte gott.

Merguez, den svindyra lamm- och nötkorven var mycket god så det kan ju förklara det högre priset men Johan säger att vi inte ska köpa den mer eftersom den innehåller nötkött. Han var nästan vegetarian när vi träffades men har gått med på att ha någon typ av protein till varje måltid för min skull, förutsatt att vi undviker nötkött, där går gränsen. I alla fall hade vi Merguez till middag idag tillsammans med gräddstompad potatis, senap, ketchup, inlagd gurka, rå och stekt lök samt coleslaw.

Johans feber gick upp till 38,5 så han sitter i den blå bilen på väg in till lasarettet nu. Han är framme och sitter i väntrummet på akuten men till råga på allt stannade bilen plötsligt på vägen in. Han fick igång den igen men inte alls bra att inte veta vad det beror på.

Jag sms:ar Johan och undrar om han sitter i väntrummet och studerar fiskarna i akvariet eller? Han ringer upp och svarar att en sköterska tydligen irrat runt i 45 minuter och letat efter nån sköterska som kan sticka. Johan hade försökt tala om för henne att hon måste värma först men det hade inte riktigt gått hem, men medan vi pratade kom det så äntligen en sköterska så vi la på.

Mitt upp i allt helvete tappar jag en framtandsfasad i överkäken! Heja mej alltså! kunde inte komma mer olägligt.

Johan blir kvar på lasarett i natt... de tar det säkra för det osäkra. Faan!

18 september 2023

Ringde tandvårdsakuten på morgonen och sitter nu och väntar på att de ska ringa upp. Det verkar dröja för nu har jag väntat en timme. Det skulle inte förvåna mig det minsta om de ringer precis när Johan ringer för att tala om vad han har fått för besked av ronden.

Varför tänker killar på Romarriket? är det stora ämnet på SVT1 morgon-TV. Jag begriper inte ett dugg. Vad är det för speciellt med just romarriket? Jag misstänker att de inte tänker på alla de fattiga som sov under broarna och levde på allmosor från staten, utan snarare de feta romarna som låg till bords och blev serverade underhållning, vin och den godaste mat man kan tänka sig och ett harem med en massa undersköna damer och ibland herrar som svärmade runt en när man så önskade Tydligen är det en hemlig klubb med en massa maskulina figurer som ägnar sig åt sådana fantasier dagligen, skitskumt!.

Johan får åka hem idag... hoppas bara inte bilen stannar på hemvägen och han blir hemfraktad av bärgningsbil!

Vet inte om ja ska skratta eller gråta. Johan står utanför Visby... med motorstopp och han vet inte vad det är för fel. Jävlar alltså!

Japp Johans dotters sambo har bogserat hit den nu och han och jag har skuffat den på plats.

19 september 2023

Det har regnat i natt, det smattrade stilla på biltaket. Jag startade dagen med två smörstekta mackor med coleslaw, karamelliserad lök och bacon på. Det är så vansinnigt gott!

Vid tvåtiden ringde mobilen. Det fanns inga akuttider idag heller och inte imorgon heller så jag blev ombedd att försöka på torsdag.

Större delen av dagen gick åt till att skriva en feelgoog-novell som jag döpte till Nyckeln. Den blev klar på en enda dag! så det kaanske blir fler sådana, för det var faktiskt roligt och jag fick till och med till en lite knorr i slutet

20 september 2023

Idag har jag renskrivit min första novell och varit ute och googlat på vad man kan göra med noveller. De flesta som köper upp noveller är Bonniers veckotidningar och de köper bara in ca 3-400 om året och med tanke på hur många riktigt duktiga skribenter det finns där ute så är det alldeles för hård konkurrens för mig att vara med i. Det vore inte mödan lönt att ens försöka. Tipset många ger är att publicera själv. Det finns visserligen communities men det verkar vara lite mer som klubben för inbördes beundran, det blir nog lätt så och då når man ju ändå inga riktiga läsare. Problemet med egenpublicering är hur man ska väcka intresse och hitta läsarna, den nöten finns ännu kvar att knäcka.

23 september 2023

IUpptäcker att jag måste renskriva både mina skriverier och romanen jag har påbörjat, blandar presens och imperfekt huller om buller i en salig inkonsekvent röra... men det blir en senare fråga, nu fulskriver jag så fingrarna glöder så får vi se sen.

Lördag och idag tog vi en semesterdag och hälsade på Johans pappa. Han mådde bra och var på bra humör. Vi fikade, pratade och hade trevligt. På vägen till Burgsvik såg vi ett helt fält med tranor. Jag har aldrig sett så många tranor på ett och samma ställe.

På eftermiddagen åkte vi vidare ner till Kettelvik. Det är så lugnt och skönt att stå här. Johan frågade om jag ville ha en sån där godisstång som han fått av kassören i hamnföreningen, den blev över efter sommarens försäljning. Jag tackade nej. Det är inte så gott att jag vill riskera plomber med ovanpå eländet med tandfasaden. Då tar jag hellre en Frappe med en skvätt Jägermeister i lite senare, tänkte jag

14 oktober 2023

Konstigt nog blev det en berättelse till slut. Det är därför den här dagboksliknande varianten har fått vila lite.

När jag läste nusvenska på universitetet, bara på skoj, för att ha något att plugga, minns jag att jag alltid hade problem med att få till den där knorren på slutet som varje god berättelse ska ha. Sen var jag alldeles för ivrig och slarvig så det blev olika tempus hej villt blandat, (precis som här) och tjatiga upprepningar, men det sistnämnda kan man ju fixa till i efterhand, det handlar mer om tid och tålamod, det där med knorren däremot, är värre, för den ska finnas där uppe i hjärnan, fast hos mig lyser den med sin frånvaro. Knorren alltså.

För att komma till sak, så har jag alltså börjat skriva min första kärleksroman. Tantsnusk och sliskigt sött, det vilar inga tråkigheter i den nej. Så om man inte är galet barnsligt romantisk jäspar man antagligen stort efter 40 sidor eller så, fram till dess står man tappert ut i hopp om att det ska ta sig så småningom, men när det inte gör det, då jäspar man och tycker att man har roligare saker att företa sig än att läsa det där dravlet.

Boken heter nyckeln, för först var det en novell (utan knorr) men så ville jag få till den där knorren och fortsatte skriva. Jag är nu på sidan 361 och ännu finns inte det inte minsta hint om vart berättelsen är på väg. Jo, jag hade ett slut på gång ett tag men berättelsen ändrades så det gick inte.